Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Några brev och en tidskrift - Strindberg, bröderna Brandes och skåningarna: Ola Hansson, Axel Wallengren, Emil Kléen, Bengt Lidforss, Thorild Wulff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Erik Thyselius, Br.
För tre år sedan bad Du mig medarbeta i en tidning Du
ville starta. Jag svarade då att jag ingenting hade att
förkunna. Nu har jag studerat vidare, sett mer, tänkt mer och
har en viss revanchelust.
Vill Du sända mig ditt prospekt eller profnummer så att vi
se om våra intressen äro ense eller ej.
Härmed min affordrade mening om Zola och de ”unge
Fransker. Det är lögn som Du ser att Zola är död — det
tror bara Heidenstam och Levertin — och naturalismen lefver
son Pan; ty det var endast en skeppare som hörde att Pan
är död! — O. s. a.
Vänl.
August Strindberg.
Dieppe (Seine. Inférieure) rue des
Fontaines 21.
P.S. Jag gästar Thaulow och skall fråga om han vill skrifva
om konst, hvilket han gerna gör.
Jag har färdiga liggande en serie nya Vivisektioner. Råa
mer än någonsin men fulla af nya tankar och upptäckter.
De äro skrifna på Franska direkt och kunna kanske
öfversättas i så len form att intet behöfver strykas.
Men jag måste ha betalt, ty jag har nu 2 familjer att
försörja.
Min ståndpunkt, för att beteckna den, skulle kunna kallas:
individualistens (= katederanarkistens).
O. s. a.
D. S.
Det sista brevet från Strindberg till Thyselius skrevs hösten
1910 och gällde manuskriptet till Fröken Julie, som han
saknade och bad Thyselius hjälpa honom att återskaffa. Han
tycks ha funnit det sedan, ty framställningen återkallades strax
efteråt. Strindbergs anspråk på sina vänner kunde ibland vara
rätt säregna.
Georg Brandes medverkade i Thyselius tidskrift, vars första
häfte inleddes med en artikel av honom om ”Shakspeare och
hans diktnings mörka skede”, men brevväxlingen dem emellan
var helt opersonlig. Med Edvard Brandes, som han känt sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
