Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Några brev och en tidskrift - Strindberg, bröderna Brandes och skåningarna: Ola Hansson, Axel Wallengren, Emil Kléen, Bengt Lidforss, Thorild Wulff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
första diktsamling och farit upp till Stockholm, och när
Thyselius året därpå satte upp tidskriften, föreslog han Kléen att
skriva där och kom genom honom i förbindelse med de övriga
skåningarna i samma lag. I ett brev hösten 1894 från
Kristianstad, där han arbetade på Kristianstadsbladets redaktion,
nämnde Kléen om de dikter han insänt. ”Jag bryr mig nog
inte om ”, tillade han, ”att ge ut någon diktsamling i år. Hvad
Jag har är för tunnt och för ensartadt att med fördel pressas
hop i en samling, hvadan jag nog väntar till våren. Men då —
hej! — då ska” jag komma med så mycket mer. Bl. a. en
novellsamling, på hvilken du vid tillfälle skall få tillsändt prof.”
Axel Lundegård tycks ha stått illa till boks hos fler skåningar
än Ola Hansson. Kléen frågar, om han kan få smäda honom
i tidskriften. ”I så fall”, fortsätter han, ”skulle jag med
förtjusning vilja få behandla den ädle Prometheusdiktaren och
hans marmorrena idealism.” Annars vill han skriva om
Verlaine. ” Skulle inte en essay med åtföljande porträtt — den
store diktaren ser ut som ett mellanting mellan Sokrates och
dresserad apa — vara ganska bra på sin plats. Eller en
sådan öfver Maeterlinck och de andra symbolisterna? Eller
en om modern engelsk litteratur? Du kan ju vid tillfälle stöta
på mig, om du vill ha något dylikt.” Förbindelsen mellan
Thyselius och Kléen stod bi. Sommaren 1895, då han är kvar
i Kristianstad, klagar han över sin förgätenhet, ”medan
Forslundar dyka upp som öar ur hafvet och fakirer göra konster på
landets främsta bastmattor”. Vid Wallengrens död året därpå
hyllade han honom med en personlig minnesdikt. Våren 1897
berättar han om Strindberg i Lund, där ”han hyrt sig ett
studentrum. Hans uppasserska tror, att han är en ’nedrullad
Upsalit’, som ska ta examen, och nämner honom, utan större
vördnad, kandidaten ”.
Det blev ingenting skrivet i Nordisk Revy av Bengt Lidforss
om Ola Hansson och inte heller om Viktor Rydberg, som
meningen varit. Breven upplysa icke om, vad som kom i vägen.
En artikel om ”Viktor Rydberg som vulgärfilosof” låg i
huvudsak färdig hösten 1894, men krävde något tillägg, som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
