Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Några brev och en tidskrift - Strindberg, bröderna Brandes och skåningarna: Ola Hansson, Axel Wallengren, Emil Kléen, Bengt Lidforss, Thorild Wulff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Emil Kléen. Axel Wallengren.
varmare färger än någonsin. Aldrig hade heller hans
sensitivt förnäma väsen givit sig hän så fullt åt ett främmande öga.
Skåningarna voro starkt företrädda i tidskriften: utom av
Ola Hansson, Emil Kléen, Bengt Lidforss och Axel Wallengren,
även av Paul Rosenius. Thyselius, som var oppositionell av
naturen och höll hårt på, att rätt skulle vara rätt, ansåg dem
orättvist tillbakasatta samt var angelägen att låta dem komma
till tals, och själva togo de gärna tillfället i akt så länge det
varade. Wallengren dog trettioårig 1896 på ett sjukhus i
Berlin, där han vistades som korrespondent till Aftonbladet.
Kléen lika gammal två år senare på Lunds lasarett. Vid hans
dödsbädd satt August Strindberg, som fängslats av hans
konst och mänskliga hjälplöshet samt skrev ett varmt förord
till hans samlade dikter, som nu glömts, men på sin tid
tjusade med sin eld och sin rytm. Wallengren lever som
”Falstaff fakir”, vars stillsamma komik satt märke i senare
skämtdikt, medan hans noveller och vers fallit ur minnet. Nordisk
Revy återgav bäggedera. Kléen, som en period verkade som
journalist i Stockholm, hörde till Thyselius” personliga
vänner. De hade lärt känna varann 1893, då Kléen givit ut sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
