Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I
- Några brev och en tidskrift
- Olof Högberg, Knut Tengdahl, Ludvig Meyer, Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
företagsamheten. Kommunen borde gripa in genom att skapa
en stor och billig tomtmarknad och helst själv bebygga sina
egna tomter med smålägenheter först och främst för sin egna
arbetare. Men allra närmast krävdes en förbättrad bostads-
statistik på grundvalen av alla lägenheters uppmätning oci
klassificering. |
*
Den stora politiska frågan i Sverige på 1890-talet gällde
unionen med Norge. Tullfrågan hade i huvudsak utagerats mot
slutet av 1880-talet, försvarsfrågan hade för ett decennium
framåt avgjorts 1892 och därmed också de gamla
grundskattefrågorna. Rösträttsfrågan blev rikdagsaktuell på allvar först
vid sekelskiftet. Unionsfrågan brände under hela decenniet
och vid dess mitt så starkt, att det talades om krig, och i
tysthet till och med gjordes förberedelser därtill. I tidningarna
talades öppet om nödvändigheten att kväsa den norska
upprorsandan, och försvarsledningen vidtog särskilda åtgärder för
upphandling av militära förnödenheter.
Våren 1895 innehöll Nordisk Revy en artikel om
unionssaken i Norge. Den var författad av advokat Ludvig Meyer,
som vid denna tid intog en ledande ställning i den norska
arbetarrörelsen, varifrån han senare trängdes undan, en
överlägset begåvad man, men utan den personliga samklang med
rörelsen, som krävdes för att hålla ställningen i längden. Han
bestred, att norska vänsterns unionspolitik medvetet syftat till
unionens sprängning, om det också förekommit en och annan
och efter hand allt flera, som hoppats därpå. Ännu 1885!
hade i Norge icke funnits mer än en enda öppen fiende till
unionen: professor Ernst Sars, Om önskan därom mognat till
1 Året 1885 fick sin unionspolitiska betydelse genom den svenska
grundlagsändring, som utvidgade Sveriges representation i statsrådet
vid utrikesärendenas behandling från två till tre medlemmar (medan
Norge fortfarande skulle företrädas av blott en) med ansvar endast
inför den svenska riksdagen. Ministären Sverdrups försök att få
saken ordnad på ett för Norge tillfredsställande sätt strandade på
svenska regeringens fordran, att Norge skulle stadfästa den svenska
utrikesministerns ledning av utrikesärendena, som enligt norsk
uppfattning dittills haft endast faktisk, men ej konstitutionell giltighet.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Mar 26 22:38:05 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/banbrytare/0035.html
