Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Några brev och en tidskrift - Olof Högberg, Knut Tengdahl, Ludvig Meyer, Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
praktisk politik, skulle man
icke ha dragit sig för att
bekänna kort. Var emellertid
unionen längre till någon nytta
för de båda folken? Även flera
svenskar hade under de
förhandlingar, som förts, som sin
mening uttalat, att så icke var
fallet. Hade då icke
norrmännen rätt att tycka detsamma?
Ett nej skulle innebära, att
Norge frånkändes likställighet
med Sverige inom unionen. Det
hade varit en trosartikel, att
Ludvig Meyer. unionen utgjorde den bästa ytt-
re säkerheten för de båda fol-
ken. Men flera gånger hade den varit nära att draga in Norge
i krig, som det utan unionen aldrig skulle ha riskerat. Så
under de båda danska krigen och även under Krimkriget. Att
de båda länderna som stater hade en naturlig solidaritet var
klart. Men det borde kunna sakligt övervägas och
förhandlas, om denna solidaritet fick ett tillfredsställande uttryck i
den bestående unionen. Om också en del brister kunde
avhjälpas, komme Sveriges försteg i folkmängd och tillgångar
likväl alltid att stå kvar och driva norrmännen att vara på
sin vakt mot befarade övergrepp. Den inre utvecklingen i de
båda länderna hade också fört dem allt längre åtskils.
Handelspolitiken blev alltmera motsatt, och mellanrikslagens dagar
vore förmodligen räknade. Rent politiskt var olikheten även
stor mellan det starkt konservativa Sverige och det utpräglat
demokratiska Norge, som befarade inblandning i dess inre
förhållanden. I Sverige var kungamakten kringgärdad med
starka konservativa garantier. I Norge strävade man till
republik, om än med formellt bibehållet kungadöme, Men
kungens ställning i Norge kunde inte vara likgiltig för den svenska
konservatismen och dess upprätthållande av kungamaktens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
