Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Några brev och en tidskrift - Olof Högberg, Knut Tengdahl, Ludvig Meyer, Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
prestige i Sverige. I varje strid inom unionen komme man på
norsk sida att misstänka den unionella kungamakten att taga
Sveriges parti. I varje unionell tvist alltsedan unionen kom
till hade det så varit. Men även om man kunde enas om, att
unionen icke var bra, blev det en allvarlig sak att upplösa
den, när den nu en gång fanns. För båda folken var det ett
livsintresse, att vad än skedde, måste det ske i godo. I
jämförelse därmed blev unionens bestånd av underordnad
betydelse. Om den skulle hålla eller brista komme väsentligen
att bero på kommande unionskungars förmåga att hålla en
position, som ställde alltjämt större krav på stora och lyckliga
personliga egenskaper. Något som ständigt missförstods i
Sverige var norrmännens fruktan för en utvidgning av den
unionella gemenskapen, även då utvidgningen tycktes bestå endast
i ett lagfästande av redan bestående förhållanden. I Norge
fruktade man, att det mindre och svagare landet inom
unionen skulle lida skada av varje ny gemenskap, och att även
en skenbar likställighet ej skulle kunna hindra, att Norge i
verkligheten blev den förlorande. Tiotusentals norrmän, som
ej visste sig någonsin ha önskat en upplösning av unionen,
vågade likväl ej gå in på fastställandet i riksakten av gemensam
utrikesminister med Sverige, då de fruktade, att därmed skulle
följa andra gemensamma institutioner.
Ludvig Meyer kom aldrig att öva något större inflytande
på unionspolitiken och unionsavvecklingen. Men ingen hade
klarare än han utvecklat den norska uppfattningen, såsom den
gestaltade sig tio år före unionsupplösningen, och förutsett,
vad komma skulle.
Både Hjalmar Branting och Axel Danielsson hade lovat
medarbeta i Nordisk Revy, men Danielsson fick aldrig tillfälle
att infria sitt löfte. Branting däremot skrev ett par artiklar
i tidskriften, en om arbetarförsäkringens fall och närmaste
utsikter i Sverige och en om tyska kejsardömets och det
socialdemokratiska manifestets 25-årsminnen. Manifestet hade förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
