Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Några brev och en tidskrift - Olof Högberg, Knut Tengdahl, Ludvig Meyer, Hjalmar Branting - Hjalmar Söderberg, C. D. af Wirsén, Gustaf Fröding, Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
men förtjänar att återges, därför att det i sin älskvärda
försynthet utgör en så god karakteristik:
”Jag skulle visserligen mycket gärna vilja medverka i Eder
Nordiska Revy, hvilken utan tvifvel kommer att tillfredsställa
ett kändt behof. Men som Ni nog torde ha Er bekant, ligger
det slags författareskap, hvarom här är fråga, just icke väl
till för mitt naturell, hvari finnes allt för mycken högtidlig
beskedlighet och — visserligen icke akademisk, men —
skolmästerlig tyngd. Jag läser gärna sådant som är spirituellt
skrifvet, men själf skrifver jag aldrig sådant, och skulden
härför skjuter jag i all ödmjukhet på vår Herre.”
Så uteslutande ”lätt” var visserligen inte skrivsättet i
Nordisk Revy, att ej Fridtjuv Berg kunnat medarbeta där
utan att bryta stilen, men det var hans mening och ingenting
att göra åt.
HJALMAR SÖDERBERG, C. D. AF WIRSÉN,
GUSTAF FRÖDING, ELLEN KEY.
Till medarbetarna hörde också Hjalmar Söderberg, som
1895 debuterade som författare med berättelsen ”Förvillelser”.
Bokens litterära förtjänster erkändes i allmänhet, medan man
där och var fann dess moral betänklig. I Aftonbladet fingo
dessa betänkligheter eruptivt uttryck bl. a. i en anmälan av
Harald Molander, vilken fann boken vara ”ett bland de
okyskaste alster af svensk penna, som i våra dagar smugit sig
ut i bokmarknaden utan förseglat omslag”. Då Aftonbladet
vägrade att införa ett svar av författaren, vände sig denne i
stället till Nordisk Revy. ”Jag har någon gång läst om en
regnby”, skrev han, ”som varit så häftig, att alla svin blevo
rena och alla människor smutsiga. Det kunde ligga nära, ja
mycket nära till hands att antaga, att herr Molander med sitt
tillvägagående i denna sak just haft för afsikt att röra upp
ett sådant oväder till förmån för sig själf — kanhända under
inflytande af den längtan efter renhet, som ej sällan
bemäktigar sig en gammal ravaillac, då han närmar sig
mannaålderns gräns.” ”Jag begär ej”, genmälde Molander, ”att
ett skönlitterärt arbete skall direkte eller indirekte lära läsa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
