Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Några brev och en tidskrift - Hjalmar Söderberg, C. D. af Wirsén, Gustaf Fröding, Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Och glädtigt andaktsfullt skall bruden föras,
Mens klangen domnar, fram till makens bädd.
Och sedan vänligt falle blombladsregnet
På deras famntag tryggt i gudomshägnet !
Så är min vilja, naket, fritt och ärligt
Stig helge kärlek ren i världen all,
Stig högt i lifvets luft, allt gladt och kärligt,
Men fall, du mulna hyckleri, och fall,
Du fega lystnad under fårahuden.
— Så talte Eros vred, den unge guden.
Till de stående diskussionsämnena på 1890-talet hörde både
i hans egenskap av ständig sekreterare i Svenska Akademien
och av litteraturanmälare i Posttidningen och Vårt Land Carl
David af Wirsén. I sin tvåfaldiga egenskap var han en makt,
som genom sin barska vakthållning om det bestående
omfattades med vördnad av dem, som delade hans nitälskan, men
uppkallade emot sig alla, som däremot hade något att invända och
i den unga litteraturen sågo en kraft till föryngring. För
honom och mot honom fanns ingen skillnad mellan åttiotal
och nittiotal. Selma Lagerlöf, Gustaf Fröding och Verner von
Heidenstam voro i hans ögon samma dåliga andas barn som
August Strindberg. I första årgången av Nordisk Revy
framlade Edvard Alkman en statistik över hans litterära utslag. Av
de författare, som stått sig och nu räknas som de yppersta i
det senaste halvseklets svenska litteratur, hade dittills ingen
vunnit hans gillande, medan han däremot skänkt sin
bevågenhet åt en rad andra, som numera nästan alla fallit i glömska.
Detsamma gäller grannländernas och i stort sett även
utlandets, av vilka dock några mätts med annat mått än det
teologiska. Wirsén var en flitig man, och det var också Alkman,
som i sin statistik redovisade inemot 1,300 utslag han fällt i
olika litterära mål. Björnson och Ibsen hade fått sina fiskar
varma, och J. P. Jacobsen och Holger Drachmann hade, som :
det föreföll, rosats eller risats efter sin växlande hållning till
Georg Brandes, som representerade ondskan i dess högsta
potens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
