Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Några brev och en tidskrift - Hjalmar Söderberg, C. D. af Wirsén, Gustaf Fröding, Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ett mycket skickligt
försvar för den angripne invände
Fredrik Wetterlund, att
Wirséns kritik i första rummet var
en kamp mot den
materialistiska världsåskådningen och först
i andra en vetenskaplig
expedition. Den riskerade därför att
dröja för mycket vid själva
fiendedraget hos den
motståndare, som skulle på en gång
bekämpas och porträtteras. Men
däruti var han icke ensam.
Samma brist vidlådde den store
C. D. af Wirsén. porträttkonstnären Georg
Brandes och andra med honom, bland
dem författare Wirsén bekämpat, som ofta själva kastat
handsken, vilken Wirsén tagit upp. Hans klander mot tendensen
hos geniala författare som Brandes, Strindberg, Ibsen eller
Björnson, medan han kunde berömma småförfattare, vilkas
tendens han gillade, innebar naturligtvis ej, att han i det hela
satte de senare före de förra. Wirsén hade bekämpat, vad han
funnit sjukt, ”hela detta nästan skadeglada begär att
reducera och desillusionera, att avkyla och stäcka, att borttaga
livets värden och färger — hela den negativismens röda samum,
som sökt torrlägga livets föryngringskällor, mystik och äkta
naivité och ung entusiasm och romantisk innerlighet”. Hans
allt för starka framhävande av tendensen på bekostnad av
det litterära hade givit hans motståndare vapen i händerna.
Men ytterst betingades hans impopularitet av hans brist på
respekt för den bekämpade åsiktens monopol på de stora
slagorden: ”moderna idéer, framstegsparti, frisinnad och allt vad
de hette dessa stereotyper, som nästan gjort några av språkets
rikaste och ädlaste uttryck stilistiskt obrukbara”.
Det lät säga sig. Men Wirséns eget ”frisinne” hade nog
ett starkt släkttycke med diktatorernas i våra dagar, och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
