Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Några brev och en tidskrift - Hjalmar Söderberg, C. D. af Wirsén, Gustaf Fröding, Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
prick i lagar och stadgar skulle kunna stänga en enda kvinna
från den fullaste individuella frihet. Så snart ett sådant
hinder mötte en kvinna, blev hon lika het av harm som vid
femton år, sade hon. Och bleve ett grand av kvinnans redan
vunna frihet hotad, skulle hon ställa alla sina krafter i den
”försvarsagitationens” tjänst. Men kvinnorna borde, då de
kunde välja, föredraga en verksamhet, som gav bruk för deras
innersta krafter framför arbete, som lämnade dem
otillfredsställda och ofta bröte ned dem. Som exempel på verksamhet,
som passade kvinnorna, nämndes utom barnavård,
barnuppfostran och undervisning i allmänhet, hemskötsel och
heminredning även som yrke, trädgårdsskötsel o. d., allt slags socialt
arbete. De, som hade geni, skulle naturligtvis gå sina egna
vägar, och för dem, som inte hade något val, utan måste ta,
vad som bjöds, funnes heller ingen ledning att hämta i
hennes riktlinjer, som endast avsett att framhäva skillnaden
mellan manlig och kvinnlig utrustning och därav betingad
olikhet i naturliga arbetsuppgifter. Den kvinnliga begåvningen
stod ej den manliga efter, men den var en annan. För
kvinnorna i allmänhet var moderligheten grunddraget i deras
väsen och förutsättningen för deras högsta skaparkraft.
Från motsidan, vars representanter hade sinsemellan
mycket olika meningar, framhölls, att kvinnorna ännu så kort tid
och i så ringa utsträckning haft tillfälle att i full jämbredd
med männen visa, vad de förmådde på de områden, där
männen skurit sina lagrar, att det var omöjligt att döma om, vilka
möjligheter de sutto inne med och vilka levnadsbanor, som
bäst passade dem. Ursprungligen hade varenda levnadsbana
varit manlig och kvinnorna hänvisade till att viga sig,
endera åt kyrkan som vestal eller nunna eller åt mannen som
maka, såvida de icke ville ockra på sin skönhet som hetärer
eller danserskor eller på tidens vidskeplighet i egenskap av
”kloka gummor”. Tiden växer ifrån ”offerväsen” och
ogillar ocker. Den borde därför lämna kvinnan i händerna alla
nya försörjningsmedel, som hon var i stånd att bruka i stället
för att tillråda henne att stanna vid en viss bestämd punkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
