Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Några brev och en tidskrift - Karl Staaff, August Lindberg, Henrik Ibsen. Politik och teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
I samband med andrakammarvalen 1896 gjorde han ett
överslag över riksdagens personliga tillgångar. I allmänhet
skattade han dem inte högt. Efter att ha komplimenterat Hans
Forssell för hans vältalighet och Edvard von Krusenstierna
för hans duglighet, betygat sin gamla entusiasm för
Themptander, som dock försvagats med åren och slocknat efter hans
krigiska eruption i norska frågan, samt uttryckt sin
missräkning på Sixten von Friesen för hans allt för stora
försiktighet hyllade han Adolf Hedin som sältan i vårt politiska liv.
”Den räfst han denna riksdag anställt med vissa ministrar
och administrativa missförhållanden må möjligen ha varit
behäftad med en och annan överdrift i sak, liksom man har ett
och annat att anmärka mot tonen, men det är något verkligt
storartat av en ensam man att kunna, motarbetad eller lamt
understödd av pressen och riksdagskamrater, upptaga en
sådan strid och föra den segrande igenom, som han gjort. Det
är näppeligen någon annan, riksdagsman eller tidning, som
skulle ha mod, energi, talang och förmåga att göra det efter.”
För övrigt uppehöll han sig särskilt vid O. V. Vahlin från
Falun, som vunnit hans hjärta genom sin fasta ideella
hängivenhet och medryckande vältalighet, Fridtjuv Berg, som han
också skattade mycket högt, samt David Bergström, som redan
under sin första riksdag skapat sig en ställning, som han
kunde väntas hålla och befästa. Vid valen fälldes i Västra
Hälsingland Olof Jonsson i Hof, som året förut lett uppslutningen
åt höger av det dittills vänsterriktade gamla lantmannapartiet,
samt valdes i Stockholm Karl Staaff och Hjalmar Branting
och vid ett fyllnadsval litet senare Carl Lindhagen. De båda
förras inval — Lindhagen var då ännu icke med — hälsades
av Thyselius med fröjd inte blott för det tillskott i kapacitet
det innebar, utan också för att han hoppades, att de med sin
självständighet och allmänna läggning, ehuru sins emellan
ganska olika, skulle hålla sig utanför det politiska
kotteriväsendet med alla dess förlamande hänsyn,
Huvudstadens teater hade under 1890-talet ingen
genomgående högkonjunktur, men förfogade över många goda kraf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
