Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Några brev och en tidskrift - Karl Staaff, August Lindberg, Henrik Ibsen. Politik och teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
rik Ibsen, icke till honom, utan till teaterdirektör August
Lindberg:
Gossensass in Tyrol den 19. September 1884.
Bedste herr Lindberg!
De vil godhedsfuldt undskylde at jeg först idag besvarer
Deres venlige skrivelse af 28 Juli. Jeg har nemlig i hele denne
sommer været optagen af et nyt skuespil, der nu er under
trykken, og som vil udkomme i næste måned.
For opförelserne af ’”Gengangere” i Bergen önsker jeg ikke
at. modtage noget honorar. Skuespildirektör Olaus Olsen har
anmodet mig om til vederlag at måtte spille et par af mine
ældre stykker gratis i indeværende sæson, og dette vil blive
ham! indrömmet så snart jeg har fåt opspurt hans adresse.
Dermed er denne sag at betragte som afsluttet og opgjort.
Jeg ønsker Dem af hjertet al lykke og fremgang i Deres
dobbelte stilling ved det kgl: teater. Mit nye skuespil
anbefaler jeg Dem på det bedste. Det vil ikke være let at sætte i
scene, men jeg stoler trygt på at under Deres ledelse vil alle
vanskeligheder overvindes. i
Med de bedste og forbindligste hilsninger tegner jeg mig
Deres hengivne
Henrik Ibsen.
På Ibsen gick det ingen nöd. ”Vildanden”, som utkom
hösten 1884, såldes på ett par månader i 8.000 ex. enbart på
norska, översattes senare till flera språk och uppfördes
omedelbart på norska, danska, finska och svenska teatrar, längre
fram även på tyska, fränska, engelska och italienska. Men
för andra teaterförfattare var det besvärligt, och för de
författare, som voro hänvisade endast till böcker och tidskrifter,
änuu sämre, samt för en tidskriftsutgivare, som inte hade
annat än prenumerationsinkomsterna att hålla sig till, allra
sämst. Inte heller tidningarna voro i allmänhet några
lukrativa företag. Men de redde sig dock bättre och kunde betala
åtminstone några av sina medarbetare jämförelsevis skapligt,
särskilt efter uppsvinget framemot sekelskiftet.
Att ge ut en tidskrift var under sådana förhållanden ett
halsbrytande företag, och det var ett verkligt kraftprov av Thy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
