Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Några brev och en tidskrift - Karl Staaff, August Lindberg, Henrik Ibsen. Politik och teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
med längre, men i skiftande skick och med långa avbrott.
Nordisk Revy hade inga bilder, och dess polemiska innehåll
fångade inga mecenater. Dess öde blev därför det vanliga, att efter
några år läggas ned. Till utgången medverkade, att
dagspressen vid denna tid börjat utvidga sitt innehåll med litterära
och andra bidrag i större format. Författarna föredrogo att
lämna sina saker till tidningarna, som kommo ut dagligen,
hade långt större spridning och kunde betala anständiga
honorar, och allmänheten fick nog av det, som stod i tidningarna.
Det var visserligen inte alldeles detsamma, men där stod så
mycket mer. Särskilt blev Svenska Dagbladet under sin nya
regim från 1897 en svår konkurrent. Flera av tidskriftens
gamla medarbetare, bland dem Hjalmar Söderberg och Carl
Forsstrand, gingo över dit, senare även Thyselius själv.
De författararvoden, som betalades, inte bara av Nordisk
Revy, utan av jämförliga publikationer i allmänhet, voro
ytterst blygsamma. ”Jag brukar få 30 kr. eller så för något
så när motsvarande poem i julpublikationerna, men jag nöjer
mig med mindre, 15 eller 20 allteftersom redaktionen finner
lämpligt”, heter det i ett brev 1897 från Gustaf Fröding, som
då redan givit ut sina förnämsta diktsamlingar och skattades
högre än någon annan svensk skald. Emil Kléen begär
sammanlagt 20 kr. för tre dikter och Bengt Lidforss 50 kr. för
två långa artiklar. ”Jag är uteslutande hänvisad till hvad jag
kan förtjena som skribent”, skriver han från Berlin 1895.
”För den händelse Ni af ett eller annat skäl skulle nödgas
afslå min begäran (om ett förskott), behöver jag väl ej
blamera mig med den försäkran, att mina sympatier mot Nord.
Revy och dess utgifvare bli desamma som förut. ”
Det var inte bara tidskrifterna, som hade svårt att komma
ut med honorar. Teaterdirektörerna sutto också trångt. Som
översättare hade Thyselius ofta att introducera olika författare
hos den ena eller andra teaterdirektören, och det var inga
lysande villkor, som bjödos ens av de stora teatrarna. Bland
Thyselius” efterlämnade papper finns även ett brev från Hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
