Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - En dag med Björnstjerne Björnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Äret 1895 var ett oroligt år i Sverige och Norge, det
oroligaste före 1905. Stortinget sade upp gemensamheten i
konsulatväsendet och drog in anslagen till konsulaten, reviderade
diplomatbudgeten och strök bidraget till beskickningen i Wien.
Svenska regeringen begärde tillsättande av ett hemligt utskott,
som då icke förekommit sedan Krimkriget, och första
kammaren beslöt fördubbla krigskreditiven. I den debatt, som
föregick detta beslut, yttrades, att Sverige ”med styrkans
utveckling borde göra sina anspråk gällande och återuppföra
Norges författningsbyggnad på grundvalar, som äro mera
betryggande för den allmänna säkerheten”. I tidningarna
talades om nödvändigheten att kväsa den norska upprorsandan,
och försvarsledningen vidtog särskilda åtgärder för
upphandling av militära förnödenheter.
I ledningen av den norska upprorsrörelsen mot svenskväldet
i unionen intog Björnstjerne Björnson en särställning genom
sin popularitet inte bara i Norge, utan även i utlandet och den
personliga slagkraft han ägde som talare och författare. Han
var ingen hövding, vars mening gällde framför andras i de
strategiska rådslagen, men han hördes som ingen.
På genomresa i Tyskland läste jag i Maximilian Hardens
tidskrift, ”Die Zukunft”, en artikel av honom om Ryssland
och Skandinavien. Douglas” utnämning till svensk
utrikesminister hade allmänt uppfattats som en bekräftelse på, att
Sverige knutit sitt öde vid Tysklands. Men det lockade inte
Norge, skrev han. Sveriges uppslutning till Tyskland
betingades av dess fruktan för Ryssland. Men för sin del trodde han
icke på den ryska faran för Skandinavien. Varför skulle
Ryssland uppge sin trygga och jämförelsevis svårtillgängliga gräns
för en sämre och mera utsatt, omge sig med fiender i stället
för neutrala grannar, då det likväl icke längre hade utsikt att
skapa något världsvälde, sedan Japan tagit ledningen i öster,
medan England behärskade Sydasien samt Tyskland med
Österrike-Ungern och Italien stängde vägen i väster. Om
Ryssland för att nå ett eller annat av världsväldet oberoende
Balkanmål inläte sig i ett kejsarkrig med Tyskland och Österrike,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>