Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Ett samtal med Nikolai Bobrikoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TT
med folket bakom sig. I avvaktan på dess beslut sökte man
komma till tals med kejsaren personligen genom olika
deputationer, som emellertid avvisades liksom en adress från den
europeiska kulturvärlden, som man lyckats intressera. Då den
finska pressen genom en barsk censur hindrades att tala öppet,
vände man sig till den utländska, i första hand den svenska,
som sände representanter till ”krigsskådeplatsen”. Jag var
en av dem.
Ett av mina första besök gällde Bobrikoff. Som svensk var
jag obunden av bojkotten och kunde göra, som jag tyckte.
Min begäran om företräde beviljades omedelbart. Det erbjöd
honom ett tillfälle att komma till tals med folk, som eljes
informerades blott från andra sidan.
Endast den ryska flaggan på taket och vaktposterna
utanför porten skilde utvändigt generalguvernörens bostad från
de övriga byggnaderna vid Esplanaden. Ej heller det inre
frapperade. Det stora audiensrummet med stolarna och soffan
i grön schagg liknade andra jag sett. Men Bobrikoff själv var
ingen alldaglig företeelse. Med sin kala hjässa och sitt grå
skägg tog han sig ståtlig ut i den grå generalsuniformen.
Ansiktet var fårat och hyn gul, blicken skum, när han inte
hade glasögonen på, uttrycket vänligt, men trött, då han ej
blev ivrig och flammade till. Då såg han barsk ut. Tröttheten
förklarades av, att han arbetat hårt i sin dar och trots sina
sextio år fortfarande höll i från sex på morgonen till tolv på
natten, efter vad det sades.
Ehuru han talade även tyska och franska, föredrog han att
övervägande hålla sig till ryskan, som tolkades för mig av
adjutanten frih. von Kothen. Denne var emellertid som finne
av en helt annan uppfattning än generalguvernören, vars
tjänst han också kort därefter lämnade. För att jag inte skulle
låta mig vilseledas av Bobrikoffs utläggningar, begagnade
han därför tillfället att omedelbart kommentera, vad som
yttrades, sedan han översatt det. Det blev på detta sätt en rätt
sällsam konversation. Bobrikoff, som inte förstod svenska,
nickade god mening till von Kothens anmärkningar i tro, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
