Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Ett samtal med Nikolai Bobrikoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
— Det är svårt att säga. Det kan jag inte ge något
besked om. Men så mycket är säkert, att den i det kejserliga
manifestet angivna vägen kommer att följas, oberoende av
vem som är generalguvernör. Denne utför endast kejsarens
befallningar. Tanken på att söka få mig härifrån för att
därigenom åvägabringa en kursförändring böra finnarna
därför ge upp först som sist. Det är inte av mig kursen beror.
Den kommer under alla förhållanden att fullföljas. För
övrigt tror jag inte, att missnöjet med den går så värst djupt.
Det är nog mest en del propagandister här i Helsingfors,
mera högröstade än mångtaliga, som bråka. Min bestämda
övertygelse är, att manifestet efter hand kommer att
avlägsna all gammal finsk animositet mot Ryssland och framkalla
det goda samförstånd, som det hittills emellanåt kunnat vara
si och så med.
(v. Kothen: Det tror han väl inte ens själv på. Gör han
det, så kommer han snart att inse sitt misstag. Naturligtvis
är det inte han, som bestämt kursen, vilken det varit många
om. Men nog torde han ha större del i den än kejsarn. Hur
långt det går, få vi se.)
Det gick ganska långt. I fem år stod det på. Finnarnas
hopp att komma till tals med kejsaren och vinna honom för
sin sak gick om intet genom att ingen släpptes fram.
Deputationer från senaten, lantdagen, finska folket och den
europeiska kulturvärlden stängdes alla lika obevekligt ute. Det
återstod då för finnarna endast att lita till det motstånd de
kunde resa. Senaten föll undan, men lantdagen höll stånd
och vägrade att godkänna det kejserliga värnpliktspåbudet,
prästerna att läsa upp kungörelserna om värnplikten,
kommunerna att utse uppbådsnämnder, läkarna att medverka vid
mönstringarna, och de värnpliktiga att infinna sig. Av 25.000
kallade inställde sig första året endast 10.000. Men
Bobrikoff gav inte tappt. Församlingsrätten upphävdes,
motspänstiga tidningar drogos in, senaten rensades, de viktigaste
guvernörsposterna besattes med ryssar, domare och andra
ämbetsmän, som inte fogade sig efter de kejserliga påbuden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
