Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - Johan Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
gestalter och av detta umgänge hämtar idéer och impulser
för kulturarbetet i sin egen tid. En sådan forntidskär
nutidsmänniska kan lika litet fastna med sitt väsens aktivitet i den
förgångna tiden, som det är möjligt för en passionerad
simmare att glömma det torra landet, antaga gälar och förvandla
sig till en fisk.” Med sina mångsidiga intressen i det närvarande
och sin brinnande verksamhetslust är Bergman själv ett
levande exempel på, att han fattat saken rätt. Få av hans
samtida ha stått i som han för att hjälpa människorna omkring
sig till rätta i deras vedermödor. Mellan avhandlingarna
i klassisk filologi och arkeologi samt arbetena i antik och
allmän historia, diktsamlingarna på latin och tolkningarna till
svenska av antika skalder har han i tal och skrift gjort en
insats i nykterhetsarbetet, som i hängivenhet, intensitet och
personlig offervillighet icke överträffas av någon annans, och med
iver och kraft deltagit i det politiska och allmänt kulturella
upplysningsarbetet. Under en följd av år har han som
riksdagsman medverkat till, vad som uträttats för att omsätta i
handling de demokratiska idéer, som sedan ungdomen varit hans
ledstjärnor, och genom personliga initiativ på olika områden
bidragit därtill.
Ingen har väl heller någonsin påstått, att kärleken till
antiken hos Johan Bergman skymt blicken för det närvarande.
Tvärtom ha de, som råkat honom i hans aktuella gärning,
alltid haft det intrycket, att han helt gått upp i den. Om han
varken inom politiken eller nykterhetsrörelsen intagit någon
s.k, ledande ställning — han har dock varit förste v.
ordförande både i svenska storlogen av Godtemplarorden och i
världsstorlogen — så är det inte därför att han varit
otillräckligt aktiv, utan emedan han saknat den smidighet, som är
villkoret för varje ledareskap. Hans iver för saken har icke
lämnat något övrigt att önska, inte heller hans självförtroende
eller hans initiativkraft eller hans arbetsvillighet eller hans
mod. Var och en, som deltog i studentlivet under decennierna
före sekelskiftet, kan intyga, att det måste ha krävts kurage
för att driva nykterhetspolitik där på den tiden. Den, som på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
