Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - Johan Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
en studentnation tog till orda för avhållsamhet från brända och
destillerade drycker, ansågs i bästa fall för en tråkmåns, i
sämsta fall för en skenhelig rackare med skumma syften, en
opålitlig kamrat, som man måste ta sig i akt mot. För
stiftaren av Studenternas helnykterhetssällskap och
Nykterhetsvännernas studenthem hade man nog inte mycket till övers inom
kamratkretsen. Men Bergman lät sig ingenting bekomma utan
fortsatte, som han börjat, arbetade och stod i, skötte sina
studier, men också sin hälsa — magister primus i simkonst —
och tog sina examina raskt, student 1882, fil. dr 1889 med
vackra vitsord i sina ämnen samt sökte sig en beställning,
som tillät honom att gå vidare i skrifterna. Efter ett par
lärarvikariat i Uppsala och Stockholm, en kort journalisttjänst
i Aftonbladet och ett år som rektor för Djursholms läroverk,
som han grundlagt, blev han lektor i Vänersborg, varifrån
han efter några år flyttade till Norrköping för att komma
närmare Stockholm och K. biblioteket. Det var ju inte så
nästvägs det heller. Men för Bergmans energi gick det galant
att vid sidan av lektoratet sköta först redaktörskapet för
Östergötlands Dagblad, som under hans ledning blev radikal
vänstertidning, och sedan han efter ett par år lämnat
tidningen och fått sin tjänstgöring ordnad, så att han kunde
vara ifrån ett par dagar i veckan, fara upp till Stockholm
och fördjupa sig i den klassiska litteraturen på K.
biblioteket för att meritera sig till den vid sekelskiftet lediga
professuren i klassisk filologi i Lund.
Då han vid unga år fick sitt första lektorat, beredde
honom en Uppsalaprofessor, som var honom bevågen, på de
svårigheter det skulle komma att vålla honom att få akademisk
befordran, sedan han lämnat universitetet. ”Kommer du
härifrån, dyka andra upp, som få förmånen av kollegialiteten och
den ständiga samvaron med dem, som praktiskt sett ha det
avgörande ordet att säga vid universitetsbefordringar. Man
finner alltid synpunkter, ur vilka man kan anställa en
skenbart objektiv jämförelse, som utfaller till den
frånvarandes nackdel, även om han är vida överlägsen de närvaran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
