Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - David Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
ström skålen för Brandes, vilken han hyllade som representant
för kravet på individualitetens fulla självständiga utveckling.
”Den studerande ungdomen vid Upsala universitet’’, sade
han ”är åtminstone nu till dags icke bortskämd att få
mottaga varaktiga intryck och kraftiga impulser av betydande och
mäktiga personligheter. — — — Vi sakna här alltför mycket
män, som förmå höja sig eller sänka sig, vilketdera man nu vill,
till att vara ungdomens lärare icke allenast i rent teoretiska
och specialkunskaper, utan även i den allmänt mänskliga, men
svåra uppgift, som heter: att vara och bliva sig själva, att
arbeta sig fram till självständighet i övertygelse och gärning.”
Det var ett hårt och väl icke heller fullt rättvist omdöme, vilket
förklarades av den spänning, som under 1880-talets brytningar
rådde mellan den konservativa akademiska lärarekåren och
den radikala studentungdomen, ett utbrott av samma
förtrytelse, som dikterat Gustaf af Geijerstams karakteristik i ”Erik
Grane” av det traditionella akademiska livet med dess brist
på ideell lyftning och samklang med de stora rörelserna i
tiden, för vilka professorerna, utan att därför sakna personlig
resning, i allmänhet stodo främmande. Yttrandet väckte
naturligtvis anstöt och framhävdes ännu mera genom Brandes”
svar, i vilket han liknade det nya universitetshuset vid ett
stort Minervatempel, där de bästa rummen tycktes byggda till
dyrkan av musikens och dansens muser, av statens auktoritet,
av konsistoriets rättfärdigt straffande myndighet, och där man
blott lämnat några skamvrår till hyllning av den gudinna, för
vilken templet byggts. Huset tycktes honom säga: ” Här står
det prydliga och autoritära i första ledet, det nyttiga i andra,
friheten i tredje, och skulle någon tvivla, så finns en redan
genom sin ärlighet ytterst tilltalande förhallsinskription (att
tänka fritt är stort, att tänka rätt är större), som ifråga om
ett universitet torde vara den mest vällyckade översättning
något språk äger av den gamle italienarens inskrift över en
annan institution : I, som här inträden, låten hoppet fara.”
Brandtalet för Brandes, som väckte en storm av förbittring
inte bara i Uppsala, blev inledningen till Bergströms offent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
