Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - David Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
liga verksamhet, för vilken han berett sig genom inriktningen
av sina studier och intresserat deltagande i det politiskt och
kulturellt orienterade kamratlivet. Efter kandidatexamen
1882 hade han tjänstgjort ett år på Statistiska centralbyrån
och som statistiskt biträde i skolkommittén samt gjort sin
första journalistiska lärosprån i Dagens Nyheter och en
nyuppsatt tidning i Göteborg. Efter licentiatexamen 1889
verkade han några år som föreläsare vid Stockholms
Arbetareinstitut, medan han utarbetade sin doktorsavhandling, som
ventilerades i Lund 1892, varefter han återupptog
journalistiken som medarbetare först i Dagens Nyheter och sedan i
Aftonbladet, där han stannade, tills politiska
meningsskiljaktigheter 1905 föranledde honom att bryta upp därifrån. Men
sin stora politiska insats gjorde han som organisator av
rösträttsrörelsen, som fick sin urkund i hans 1890 utgivna
Verdandiskrift ”Den politiska rösträtten ”. . Det var ingen
vanlig agitationsskrift, utan en strängt sakligt uppbyggd
redogörelse för de olika ”streckens” verkningar och den bestående
ordningens orättfärdighet. Den utgick i en mängd upplagor
och tjänade som arsenal för rösträttsvännerna under den långa
och hårda strid, som följde. Då rösträttsföreningarna 1891
fingo sin landsorganisation, blev Bergström sekreterare i
verkställande utskottet och kvarstod i denna egenskap till 1896, då
han avlöste Julius Mankell som ordförande. Den drivande och
sammanhållande kraften i arbetet var han hela tiden, och det
var ett väldigt arbete, som utfördes. Vid rösträttsmötet 1892
beslöts att undersöka förutsättningarna för en ”folkriksdag”,
med ombud från hela landet, utsedda genom allmän rösträtt
för män och kvinnor, som en manifestation av folkkravet på
omdaning efter samma grunder av riksdagen, som i sitt
bestående skick företrädde endast några få procent av befolkningen.
Om 200.000 "personer uttalade sig därför, skulle man skrida till
verket. Det var inte småsaker att få så mycket folk på benen
med de små organisativa tillgångar, som funnos på den tiden.
Men Bergström och hans medarbetare satte alla klutar till och
lyckades till stor missräkning för de ovilliga och klenmodiga
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
