Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - Axel Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
som velat utbilda sig för journalistisk verksamhet, ha sökt sig
dit och hos honom gjort sina första lärospån, och han har haft
säker blick för, vad de dugat till. I allmänhet har han icke
fått behålla dem länge, då de villkor han bjudit ej kunnat
tävla med stortidningarnas. Men de ha fått en värdefull
inblick i yrkets hemligheter och han själv en god hjälp i
arbetet. En av dem var Torsten Fogelqvist, en annan Anders
Örne. Flera av dem, som nu intaga framstående poster i
svensk press, ha börjat hos Axel Johansson. Själv började han
hos Otto von Zweigbergk, som fann honom besitta ”en hel
del av de egenskaper, som konstituera en god tidningsman ”,
ha goda och lättillgängliga kunskaper på många skilda
områden, mångsidiga intressen, en varm och livlig övertygelse,
byggd på allmänt frisinnad uppfattning samt ett gott sätt
att umgås med människor och ansåg honom med mera
publicistisk träning och större teknisk erfarenhet kunna bli en
mycket duglig tidningsman. Det var ett gott vitsord av en
kompetent bedömare, vars uppfattning icke heller gäckats. Därom
vittnar bäst den framgång han haft med sin tidning. En rad
maktpåliggande uppdrag inom de publicistiska
organisationerna visa kollegernas uppskattning av honom. Under en följd
av år var han ordförande i Publicistklubben, vars
sammankomster genom hans umgängesgåvor blevo små högtider. I
Vänsterpressföreningen var han under flera år ordförande. I
opinionsnämnden är han sedan lång tid tillbaka medlem. I
Tidningsutgivareföreningen har han tagits i anspråk för olika
uppgifter. Hans arbetsförmåga har svarat mot
verksamhetslust och ambition. Han har tagit på sig mycket och räckt till
för vad han åtagit sig.
Som ordförande i Publicistklubben representerade han
tidningsvärlden vid Hjalmar Brantings begravning. De voro
goda vänner sedan många år. ”Biskopsämnet” blev en
tvättäkta kulturradikal, och det har han förblivit. Någon politisk
radikal har han däremot icke varit. Hans liberalism har med
all frispråkighet varit ganska försiktig, och med
socialdemokratin har han skiftat många och skarpa hugg inte bara om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
