Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - Axel Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
ungdom nu än när han var ung, man diskuterar inte så
mycket som då, men tittar man närmare på den, finner man i hans
tycke, att den, fast kanske på ett annat sätt, har samma
intressen, som alla de andra Uppsalagenerationerna haft, och
samma problem.
Hans intressen ha varit många. Som aktiv verdandist var
.han livligt verksam för det samarbete, som vid sekelskiftet
bedrevs mellan Verdandi och Konstnärsförbundet för att
intressera studenterna för den unga konsten. Hembygdsvården
har också legat honom om hjärtat, och Upplandsmuseet har
tillkommit på hans initiativ. Som stadsfullmäktig har han med
liv och lust deltagit i arbetet för stadens förkovran och
trevnad. Till hans senaste framgångar hör den trafikport, som
häromåret öppnades vid Gamla torget, där han själv residerar i
en byggnad med traditioner från 1850-talet, då den under
namnet Hötel d’Upland var ett omtyckt studenttillhåll. Där
stiftades på sin tid det illustra sällskapet O.D., i vilket han
själv är en uppburen medlem.
Fast född stockholmare är han efter sina femtio
Uppsalaår en inbiten uppsaliensare. Men sin kärlek till Stockholm
har han därför inte mist. Så länge föräldrarna bodde kvar
där — fadern var riddarhusvaktmästare — och ännu ej
flyttat till honom i Uppsala, tillbragte han vanligen sina lördagar
i Stockholm. Det var kanske mest för deras skull. Han var
en god son. Men det var honom också kärt att ströva omkring
och återse gamla platser samt träffa gamla vänner. Han är
en pietetsfull och vänkär man, och han har många vänner från
alla de generationer han råkat under sina Uppsalaår eller eljes
och hållit känning med. De äldsta minnas honom sedan
skoltiden i Norra latin. Man möter hans namn i memoarverken —
själv har han dess värre inga memoarer skrivit — och alla,
som träffat honom, ha starka och levande minnen av hans
personlighet, som icke är vardagens.
Till vänkretsen höra de forna medarbetarna i hans tidning.
De äro icke få. Upsala Nya Tidning har under hans tid varit
en utmärkt plantskola för den svenska pressen. Studenter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
