Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - Eliel Löfgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Blomberg frikändes och Köhler for till Amerika. Det var en
triumf för försvarsadvokaten och en hugnad för
rättssäkerheten.
Före Östervålamordet hade Löfgren prövat sina krafter på
andra uppgifter. När han började sin advokatbana, som
biträde på Settervalls förnäma advokatbyrå, var det under
Äkarpslagens första Sturm- und Drangperiod med häktningar
en masse och mångenstädes utan urskillning. Domstolarna i
första instans rättade de värsta misstagen, men många fall
gingo upp i Högsta domstolen, som efter hand gjorde nödig
gallring. Uppgiften att skaffa och bekosta biträde föll före
1906 års lag helt på fackföreningarna, och när dessa inte hade
några speciella arbetaradvokater att vända sig till, kommo de
till andra och i några flagranta fall till Löfgren, fast de inte
hörde till byråns vanliga klientel. I Frisinnade klubben hade
han gjort bekantskap med Hjalmar Branting, som fattat
förtroende till honom och några år senare engagerade honom för
Tscherniaksaken. Tscherniak var en rysk socialrevolutionär,
som hösten 1906 arresterades i Stockholm på begäran av ryska
regeringen, vilken fordrade, att han såsom delaktig i ett rån
mot en posttransport i Petersburg skulle utlämnas. Rånet hade
emellertid begåtts av en helt annan organisation, och
Tscherniak hade bevisligen uppehållit sig utom Ryssland, när det
skedde. Saken väckte europeisk uppmärksamhet och blev
föremål för interpellation i riksdagen av Branting, som krävde, att
regeringen skulle vägra hans utlämnande. Tscherniak frigavs
och begav sig med båt till Antwerpen, men vid ankomsten dit
befanns han jämte tre andra passagerare död, enligt
rättskemiska utredningen på grund av giftiga gaser, som utströmmat
från ångarens last. Enligt andra dokument, som dock
uppgivits ha varit förfalskade, skulle han på anstiftan av ryska
regeringen ha förgiftats av en rysk polisagent, som anbringat en
melinitbomb i hytten.
Då Karl Staaff 1914 beslöt åtala sina belackare för de
skamlösa beskyllningar, som riktats mot honom, vidtalade han
Löfgren att föra sin talan. Hans anseende som framstående advo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
