Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - Alfred Petrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
tar därefter. Men det förutsätter, att han blir väl mottagen.
Petrén nöjde sig som hospitalsläkare inte med att noga höra
sig för därom, utan följde i tvivelaktiga fall med de sjuka hem
för att personligen ställa till rätta det, som inte var klart, och
återvände även sedan, när tillfälle yppade sig, för att förvissa
sig om, hur de hade det, samt tröttnade aldrig att intressera sig
för deras bästa. Som inspektör för sinnessjukvården sökte han
inte bara se till, att vården var som den skulle, utan också, att
ingen kvarhölls längre än nödigt. Genom bristfällig diagnos av
läkare utan tillräcklig psykiatrisk utbildning och erfarenhet
hade botliga fall kommit att behandlas som obotliga. Det är
många sjuka, som ha Petrén att tacka för återvunnen frihet och
hälsa. :
Under sitt samarbete med Olof Kinberg, som var underläkare
på Uppsala asyl, då Petrén i början av seklet tjänstgjorde där,
hade han intresserats för rättspsykiatrin, och då han sedan for
till Tyskland för att studera klinikväsen och organisation vid
tyska sinnessjukanstalter, besökte han även några fängelser
med sinnessjukavdelning. Intresset för rättspsykiattin har
sedan aldrig släppt honom, och de första rättspsykiatriska
kurserna vid Karolinska institutet höllos av honom, innan Kinberg,
som då var i Stockholms stads tjänst, av staden fick tillstånd
att övertaga dem. Sedan han lämnat inspektionen av
sinnessjukvården, tjänstgjorde Petrén också som sinnessjukläkare vid
Långholmsfängelset, medan han fullgjorde sina specimina för
Uppsala-professuren och skrev en avhandling om
behandlingen av s.k. förminskat tillräkneliga förbrytare. Sitt
vetenskapliga författarskap hade han inlett 1904 med en
avhandling om paranoia quærulans, som några år senare följdes av
gradualavhandlingen om Spätheilung von Psychosen och en
docentur i psykiatri, som han lämnade för att efterträda Georg
Schuldheis som inspektör för sinnessjukvården. I sin
avhandling om s. k. förminskat tillräkneliga förbrytare framhöll han
betydelsen av den nya lagen i ämnet, för vars tillkomst han
själv i många år verkat. Genom den kunde fängelserna befrias
från de psykiskt abnorma förbrytarna, som i allmänhet dåligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
