Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - Alfred Petrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
momenten i nykterhetsnämndernas arbete’” m.fl. Sedan
riksdagen i början av 1920-talet på förslag av Petrén och G. H.
von Koch beviljat anslag till förebyggande
nykterhetsverksamhet, utges med understöd därifrån Tidskrift för
nykterhetsnämnderna, vars redaktör Petrén är. Vidare har han
tjänstgjort som sakkunnig för utredning om åtgärder mot
dryckenskap och fylleri. Som föreläsare vid Centralförbundets för
nykterhetsundervisning kurser har han orienterat
nykterhetsnämndernas ledamöter landet runt om nämndernas uppgift enligt
alkoholistlagen.
Som student hade han varit besjälad av ”80-talsandan” —
han började sina studier vid universitetet 1885 — och vid sidan
av fackstudierna intresserat sig för politik och sociala frågor
samt i D.U.G., vars ledande kotteri med Bengt Lidforss och
Karl Petrén i spetsen han tillhört, inlett en diskussion om
arbetstiden för arbetarna i olika länder. Då han efter ett par
års tjänstgöring i Stockholm 1893 återvände till Lund, där
Bengt Lidforss och Axel Danielsson funnit varandra, var han
ofta med dem och tillskriver Danielssons fascinerande
personlighet särskild betydelse för sin kommande politiska utveckling.
Vid ett senare besök där råkade han Hjalmar Branting på en
fest för Danielsson efter dennes frigivning ur fängelset.
Under sin Uppsalatid i början av det nya seklet deltog han flitigt
i Verdandis sammankomster och höll 1903 som dess
representant sitt första 1-majtal. När han sedan kom till Stockholm,
deltog han i en socialdemokratisk diskussionsklubb och insattes
1912 i första kammaren, som han tillhörde till 1935. ”Jag blev
emellertid aldrig någon politiker i egentlig mening — därtill
saknade jag alla gåvor —”, säger han, ”utan förblev även i
riksdagen huvudsakligen fackmannen”.
I denna egenskap anlitades han under årens lopp för ett
flertal sakkunniguppdrag, för vilka han under sin mångskiftande
läkarverksamhet fått personlig erfarenhet: om vården av
dövstumma och blinda sinnesslöa, om fallandesjuka, om ny
sinnessjuklagstiftning, om vanförevårdens vidare utveckling, om
uppfostringsanstalter för vanartade sinnesslöa, om lagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
