Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - Alfred Petrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
rörande s.k. förminskat tillräkneliga förbrytare och om lediga
kaserners omordning till sjukhus samt deltog i
bevillningsutskottet i handläggningen av frågan om rusdryckslagstiftning
och i lagutskottet, som han många år tillhörde, i vad som
föreföll inom hans fack. Då vaccinationslagen behandlades, insattes
han i särskilda utskottet därför, och vid behandlingen av
förslaget till ny fattigvårdslag i det särskilda utskottet för detta.
Bland frågor, som han i riksdagen tog initiativ i, var
steriliseringsfrågan, där han motionerade och även fick lagstiftning
till stånd. Under sina tre år i Uppsala fick han ej mycket tid
över för riksdagsarbetet, då han under de få år han hade på
sig där ej ville vara ifrån vare sig professuren eller sjukhuset
mer än då han hade semester, men den var sex veckor, som han
tog ut med tre veckor på vintern, då femte huvudtiteln var före
i statsutskottet, och tre veckor på våren, då ärendena hopade
sig i riksdagen. På det viset behövde han ingenting försumma
mer än vilan, och den hade han aldrig fäst något avseende vid.
Sedan han som pensionsmässig lämnat sjukhuset och
professuren, tog han på nytt itu med arbetet i riksdagen och eljes
för annat, som legat honom om hjärtat: sinnesslö- och
epileptikervården, som ställdes under hans tillsyn och genom honom
fick en bättre organisation, och alkoholistvården, som han
fortfarande övervakar. Han anmodades också att göra upp förslag
till lag om behandling av homosexuella förbrytare och ställa
sin sakkunskap om det rättspsykiatriska
undersökningsväsendet till strafflagberedningens förfogande.
Arbetet har varit honom kärt, och när det kallat, har han
aldrig kunnat säga nej. Att det kunnat bli för mycket har
aldrig bekymrat honom. Däremot har han ibland sörjt över att
sedan många år ej ha fått den tid han skulle önskat till
skönlitteratur och teater, som eljes varit hans hobby.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
