Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - Albert Ranft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Dramatiska teaterns elevskola, men var snart ute igen, än i
Stockholm och än i landsorten och hamnade till sist hos August
Lindberg, vars sällskap han övertog, när denne blev regissör
vid Dramatiska teatern. Ett par år senare blev Ranft regissör
vid Stora teatern i Göteborg, där han stannade några år. Regin
låg särskilt för honom, och trots sin ungdom lyckades han sätta
sig i respekt. Då sedan August Lindberg övertog teatern,
stannade Ranft som skådespelare och regissör hos denne till en
början men övergick efter något år i samma egenskap till
Selanders, som då spelade i Finland. Efter återkomsten till Sverige
1892 sökte han engagemang vid Dramatiska teatern men fick
inte de villkor han önskade. I stället hyrde han
Djurgårdsteatern för att åtminstone en del av året få spela i Stockholm
och bildade eget sällskap, med vilket han en vinter reste i
landsorten. När Stora teatern i Göteborg året därpå blev ledig,
hyrde han den och hade framgång med sig både där och i
Stockholm, fast det gått dåligt för hans företrädare på båda
ställena.
Djurgårdsteatern var hans första teater i Stockholm, och med
ett par års avbrott behöll han den till 1917. Litet senare, 1895,
hyrde han även Vasateatern, som stannade i hans händer ända
till 1928. Inte heller Vasateatern hade förut haft någon riktig
tur med sig. Men Ranft lyckades där också. Dittills hade
Vasateatern varit operettscen, som där ansågs för det enda möjliga.
Ranft gav mest skådespel och lustspel. Hösten 1898 skulle
operan flytta in i nya operahuset och lämna Svenska teatern, där
den hållit till, sedan gamla operan stängdes. Då riksdagen
avslog förslaget att låta den trångbodda Dramatiska teatern vid
Kungsträdgården överta den i stället, blev Svenska teatern
ledig, och Ranft skyndade att lägga beslag på den genom att köpa
huset — det ordnades utan kontanter — och förlägga den
dramatiska scenen dit från Vasateatern, som återgick till operetten.
Då Vasateatern var för liten som operetteater, byggdes för
hans räkning Oscarsteatern, som öppnades 1906. Vasateatern
blev lustspelsscen. Några år hade han också Östermalmsteatern
och 1900—1926 Södra teatern. Summa sex teatrar alltså, ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
