Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - Albert Ranft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
sju, i Stockholm. Dessutom ägde han sedan sekelskiftet Stora
teatern i Göteborg, som han vissa tider själv drev, och ledde
flera turnéer i landsorten. Från 1908 till 1910 hade han även
K. operan, som han åtagit sig att driva på egen risk för att
visa, att även operaverksamheten kunde skötas utan
statsbidrag. Experimentet kostade honom en förmögenhet, men
besparade staten två års bidrag, som den borde ha hållit honom
räkning för.
Tack vare den framgång han haft med sina övriga företag
kunde han bära förlusten. Däremot blev honom den
ekonomiska krisen under efterkrigsåren övermäktig och tvingade
honom att våren 1925 inställa sina betalningar samt överlåta
teaterverksamheten på ett aktiebolag. På sommaren brann
Svenska teatern, och därmed var även bolagets öde beseglat.
Vasateatern övergick på ett särskilt företag under Ranfts
ledning, som stod sig till 1929, då även det måste nedläggas oc”
teatern lämnas i andra händer, såsom förut skett med de övriga
teatrarna.
Under det kvartssekel teaterverksamheten i huvudstaden och
till en del även i det övriga landet dominerats av Ranft, hade
den höjts både konstnärligt och ekonomiskt. Goda resande
teatersällskap hade funnits förut, men genom honom fått ett
betydande tillskott i konstnärlig förmåga och ekonomisk
solvens. Redan under sina första direktörsår hade han genom
pjäsval, rekrytering och regi förstått att draga folk till de
teatrar, där han spelade, och när han sedan över Göteborg gjorde
sitt intåg i Stockholm, visade sig hans metoder slå till även där.
Dittills hade Dramatiska teatern varit huvudstadens enda
dramatiska scen av rang, och där hade länge företrädesvis spelats
fransk komedi. De skådespelare, som icke ägnade sig därför,
voro mer eller mindre hemlösa. De sökte sig därför till Ranft,
medan han ännu höll till i Göteborg och flera av dem även
dessförinnan. När han kom till Stockholm, förfogade han över en
uppsättning första rangens krafter såväl för det stora
skådespelet som för lustspelet: Julia Håkansson, Gerda Lundequist,
Constance Gottschalk, Hilda Borgström, Tore Svennberg,
Anders de Wahl, Viktor Lundberg och andra. Senare engagerades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
