Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - Albert Ranft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
Själv höll sig Ranft både som skådespelare och regissör
företrädesvis till lustspelet, där han i den förra egenskapen
firade triumfer med sin dråpliga komik och sitt festliga
väsen. De yngre minnas honom kanske bäst som Nyberg i
”Alexander den store”, de äldre som Pinglet i ”Spökhotellet”
och Duval i ”Duvals skilsmässa”. I sina memoarer berättar
han om ett omdöme han i unga år fått höra om sig, att han
”inte spelade teater, utan var som hemma hos sig själv, både
när han talade och rörde sig”. Det gladde honom, fast det inte
var menat som komplimang, ”ty det är dit alla artister strävar,
men få som lyckas”, sade han. Vad Ranft angår, förlorade
omdömet aldrig sin giltighet. Det var hans styrka att alltid
känna sig i sitt esse, men också hans begränsning, att det
aldrig erbjöd någon svårighet att känna igen honom själv i
de personer han framställde, även om de voro varann aldrig
så olika menade. Men det är många utmärkta skådespelare,
om vilka det kunnat sägas. Om deras egen person tilltalat,
har publiken gärna återsett den hur ofta och i hur många
olika förklädnader som helst. Det var fallet med Ranft.
Men hans betydelse låg inte i, vad han uträttade som
skådespelare, utan i det inflytande han utövade som regissör och
teaterledare, framförallt det senare. Som regissör satte han
liv i spelet, och inte minst i lustspel är detta ofta avgörande
framgången. Som teaterledare satte han rätt person på rätt
plats i rätt stycke och skapade genom sin framgång
livsbetingelser för både glad och allvarlig konst.. Om den förra stod
honom personligen närmare, var den senare icke därför honom
främmande. I ett sammanfattande omdöme om hans insats
skrev Gunnar Klintberg, som i egenskap av skådespelare och
regissör samarbetat med honom under en stor del av hans
teatertid: ”Ranft framträdde under 1890-talet med en sällsynt
ledarebegåvning, främst baserad på rörlig fantasi, djärvt
initiativ, oböjlig energi och slagfärdig handlingskraft. Från
sekelskiftet stod han som centralgestalten i det svenska
teaterlivet, som han kan sägas ha i en splittrad och oviss tid
konsoliderat”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
