Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv sedan 1890 - Albert Ranft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Ranft anför strofen i sina memoarer och vittnar om dess
sanning, men förmodar, att den har samma giltighet på
affärsledare i allmänhet. Knappast. Skådespelare äro nog
väsentligt ömtåligare än affärspersonal och kundkretsen likaså. Ranft
förstod att ta bäggedera. Före honom hade de teaterföretag
han trädde i spetsen för så gott som alla gått mer eller mindre
dåligt. När Ranft fick hand om dem, blev det genast fläkt
över dem. En väsentlig styrka låg i hans regi, som det var en
helt annan metod och kläm i, än man den tiden i allmänhet
var van vid. Skådespelarna knotade till en början, men funno
sig snart till rätta, och publiken uppskattade resultatet i det
goda samspelet och den rivande farten, som kunde göra ett
stycke njutbart, vilket man förut funnit ganska ledsamt.
Som duktigt folk i allmänhet litade han mera på sitt eget
omdöme än på andras. När han gjorde motsatsen, gick det
nästan alltid på tok, sade han, utan att därmed göra
anspråk på någon ofelbarhet: men i ett yrke, som de flesta tro
sig begripa, fick man inte låta prata omkull sig. Hösten 1893
föll Gustaf af Geijerstams ”Andras affärer” igenom på
Dramatiska teatern i Stockholm. Ranft, som då hade sin
verksamhet i Göteborg, hade antagit stycket till spelning i Göteborg,
men avråddes att uppföra det efter den snöpliga utgången i
Stockholm. Ranft stod emellertid på sig, då han ansåg stycket
gott och tillskrev misslyckandet i Stockholm dålig
rollfördelning och för långsamt tempo. Det blev en lysande framgång
och följande sommar satte han upp pjäsen som
inledningsprogram på Djurgårdsteatern i Stockholm. Hans vänner avrådde
honom på nytt och spådde ofärd, om han envisades. Men det
gick där som i Göteborg. Kritik och publik tävlade i
erkännande, fast de ett halvår förut varit överens om att göra ned
Dramatiska teaterns föreställning. Så var det många gånger.
Hans vänner avrådde honom från att ge stycken, som gått
dåligt, där de spelats förut, men han gjorde, som han tyckte
själv, och det visade sig för det mesta riktigt. Den råd lyder
är dum, när de gå mot hans eget förstånd, om han har något
i den sak det gäller. Det håller streck inte bara i fråga om
teater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
