Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Två politiska tvillingpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
tagit sig för. Det första, som sätter en statsministers gåvor
på prov är valet av medarbetare. Därvidlag underlättades
uppgiften av, att socialdemokratiska regeringar prövat krafterna
och skapat en viss erfarenhet både hos och om dem, som varit
med. Det är nog inte mer än en mening om att
sammansättningen av den regering, som trädde till 1932, var mycket god.
Ombildningen 1936 till samregering med Bondeförbundet, som
dittills icke varit i elden, pålade förpliktelser, som icke 1 allo
sammanföllo med det naturliga urvalet, men även i sitt
nuvarande skick håller regeringen ett högt personligt mått. Själv
har Hansson som statsminister funnit sig utmärkt tillrätta. Av
den hetsighet och otillgänglighet, som på sin tid gav fog
för yttrandet, att han som ledare skulle komma att skapa
den borgerliga samling, som högern dittills tiggt om
förgäves, kvarstår endast den stridbarhet, som hör en
politiker till. Han slår hårt, när sinnet rinner på honom
eller han finner det påkallat, men han går inte under bältet,
och den allmänna riktpunkten för hans hållning är att samla
så många som möjligt om sin politik. De socialistiska slutmålen
styra naturligtvis fortfarande hans steg, men skymta sällan i
hans tal. Han föredrar att uttrycka saken så, att målet är ett
”gott folkhem”. Det säger väl i hans mun ungefär detsamma
som ett socialistiskt samhälle, men har det företrädet att
framhäva det för alla gemensamma önskemålet och låta
erfarenheten avgöra, hur mycket socialism som behöves för att
hemmet skall bli så bra som möjligt. Han har aldrig varit någon
dogmatiker, som sökt rättesnöret för sin politik i teorier och
skrifter, utan hållit sig till, vad hans eget och andras förstånd
sagt honom om hur det bör vara. Men han har fått sin
stöpning i ett samhälle, vars brister man ansett sig kunna härleda
av att det icke varit socialistiskt nog, och han har ända
sedan ungdomen vant sig att betrakta socialismen som den
bästa lösningen och funnit, att det blivit bättre, efter hand som
det kommit in mera socialism i samhället. Han är övertygad
om, att det kommer att bli ändå bättre, när det blivit ändå
mer socialistiskt. Men han är först och sist demokrat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
