Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Två politiska tvillingpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
avvaktar, att folk i allmänhet skall komma till samma
uppfattning som han själv.
Striden mellan de båda tvillingparen Hansson—Möller och
Höglund—Ström om ledningen av det socialdemokratiska
partiet är en fortsättning av den strid, som under arbetarrörelsens
tidigare skede förts mellan den av Branting företrädda
reformriktningen å ena sidan och den av Axel Danielsson
representerade revolutionsideologin å den andra. Sedan Danielsson
redan i början av 1890-talet förenat sig med Branting och
uppgivit de revolutionära fantasierna om en snabb förändring, då
han funnit, att massorna voro betydligt trögare än han
föreställt sig och medelklassen inte genomgående så förstockad som
han trott, och Fredrik Sterky senare upptagits av det fackliga
organisationsarbetet, saknade den revolutionära riktningen
jämbördiga förespråkare och förlorade mer och mer mark.
C. N. Carlesson hade visserligen åtskilligt gemensamt med den
men var en konstnärsnatur utan fast politisk förankring och
Hinke Bergegren en svärmare utan sinne för politik, närmast
anarkist till sin åskådning, en besjälad man och en framstående
agitator, som ryckte ungdomen med sig, men övergavs av den,
så snart den fått några år på sig.
Ström och Höglund knöto an till Danielssons ungdomsidéer
från tjugo år förut och sökte genom att vinna ungdomen för
dem skaffa dem nya fästen. De voro långt ifrån uppgivna.
Partiledningen och partimajoriteten hade visserligen avskrivit
dem som obrukbara, men många funno den parlamentariska
takten allt för långsam och önskade en politik med snabbare
resultat. Det var kärnan i den opposition de byggde på. Det
gick för långsamt. Det måste skyndas på. När Danielsson gav
upp revolutionstanken, befann sig arbetarrörelsen ännu i sin
trevande början utan några massor bakom sig. Under den tid,
som gått sedan dess, hade den vuxit ut till ett väldigt omfång
i landet och vunnit insteg även i riksdagen. Men någon
politisk makt var den ändå icke och några praktiska resultat av sin
politiska verksamhet hade den icke nått. Rösträttsreformen
1907—09 var en otillfredsställande halvmesyr, som lämnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
