Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Gustaf Andersson i Rasjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Folkpartiets uppgift, som han ser den, är att i första hand
värna frihet och demokrati, dess värden må hota utifrån eller
inifrån. ”För oss är frihetsbegreppet vidare än för andra.
Friheten kan förkvävas inte endast genom yttre våld och en
diktatorisk statsmyndighet, den kan även sättas i fara genom
ett ensidigt partinit och genom övertro på kollektivismen som
samhällsform. Och demokratin kan lida skada inte endast
genom att samhällsformerna hotas. Den kan även frätas sönder
inifrån genom korruption och likriktning.” Mot sådana vådor
gäller det att slå vakt. ”Vidare hävda vi som alltid med styrka
den enskilda företagsamhetens värde som grund för den
ekonomiska ordningen i samhället och bekämpa varje öppet och
förtäckt hot mot den ekonomiska friheten, där densamma lojalt
begagnas till samhällets materiella förkovran. Därvid få vi
känske vända oss inte endast mot statssocialistiska strävanden,
utan jämväl mot mäktiga organisationers överhandtagande
herravälde. Slutligen är det ett av våra huvudintressen, att
samhällsutvecklingen ledes i en riktning, som präglas av
humanitet och kultur. Vår ställning till en regering vilken som
helst ävensom till de partier, som tävla med oss, bestämmes
uteslutande av, i vad mån deras strävanden äro förenliga med
våra. Det, som strider mot vår åskådning i väsentliga ting,
komma vi att bekämpa, kalla det opposition eller vad man
vill. Men vår medverkan till det, som vi anse ändamålsenligt
och gott, lämna vi också utan småsint hänsyn till
upprinnelsen.”
Principiellt är saken klar. Men som den betänksamme man
han är, har Rasjön ingen lust att bruka större våld än nöden
kräver. På Per Albins upprepade förklaring, att han
längtar efter en skicklig opposition, varmed förmodligen även
menas en kampglad och stridbar sådan, svarar Rasjön, att han
förstår honom, ty Per Albin liknar rätt mycket en boxare,
vilken som bekant icke kommer fullt till sin rätt utan en
värdig partner. Den, som är stark, vill gärna visa sin styrka.
Han måste emellertid slå ned sina anspråk tillsvidare, ty
Rasjön ämnar icke anföra något starkare klander mot regeringen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
