Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Gustaf Andersson i Rasjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
starkt intresserad deltagare sådana Bråvallaslag utan att
minnas det. De, som föreställa sig, att det inte är någon nämnvärd
skillnad mellan en liberal av Rasjöns årgång och en högerman
av Gösta Bagges, taga gruvligt miste. De kunna mötas och
samverka om ett och annat, om än inte så mycket, liksom
socialdemokraterna och Bondeförbundet, vilket också är ett gammalt
högerparti, men nu som på Karl Staaffs och Arvid Lindmans
tid äro deras utgångspunkter helt olika, och när stora
allmänmänskliga spörsmål uppstå, visar det sig, hur långt åtskils
man alltjämt befinner sig i sin syn på människors plikter mot
varandra i de vedermödor de ha att utstå. Och ytterst är det
i alla fall därpå det hänger, inte bara i fråga om landsflyktiga.
Ingen behöver ta miste på, var Rasjön därvidlag hör
hemma. Det är en handfast säkerhet i hans bekännelse till frihet
och demokrati, humanitet och kultur. Hans övertygelse är
orubblig, att det är det enda, som håller. Han är född och uppvuxen
1 ett hem och en omgivning, där det inte rådde någon tvekan
om den saken. Den syn på livet, man fått i unga år, behåller
man gärna, om man inte påtvingats den utan tillägnat sig den
på ett näturligt sätt och sedan bevarar känningen med den
gamla miljön. På Rasjön har det varit sed att stanna. Gustaf
Andersson är född där liksom hans far före honom och dennes
förfäder, så långt tillbaka kyrkoböckerna förtälja, och han
tänker inte svika traditionerna. ”Jag släpper aldrig jordbruket”,
säger han. ”Då får jag förnimmelsen av att vara
yrkespolitiker, och det vill jag aldrig bli.” Han trivs med jorden, plöjer
sin åker, kör sin slåttermaskin, hässjar sitt hö, tröskar sin
säd och för sina hästar i bet, och han fröjdas åt, hur vackert
det är, när träden börja slå ut och brodden sticker fram
om vintern. Han hör ihop med hemmet och bygden och folket
däruppe, tänker som det och känner som det. Lika litet som
det skulle kunna falla honom in att skiljas från gården, skulle
han kunna slita sig loss från den känslo- och tankevärld, i
vilken han vuxit upp. I den bottnar den politiska åskådning
han företräder. Därför är den så fast och så pålitlig.
Där har man också nyckeln till hans betänksamhet i många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
