Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Gustaf Andersson i Rasjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
fall. När man gläder sig åt standardhöjningen, får man inte
glömma, säger han, att många fått det sämre, stora
grupper av småbrukare och annat småfolk såväl på landet som i
städerna och alla dessa, som leva på ett litet sparkapital.
Han känner också en viss oro över den uppväxande ungdomens
hemfallande åt ett allt dyrbarare och överdådigare nöjesliv.
Anspråken därvidlag ha under de senaste åren stegrats i
otrolig grad. ”Denna anda av överdåd eller, som det kallas,
”flotthet”, hämtar på visst sätt sin näring ur den gängse-och halvt
officiella uppfattningen, att det icke längre behövs att leva
sparsamt och försiktigt och lägga av något för ålderdomen, då
det allmänna i varje fall tager hand om alla till slut, oavsett
graden av vederbörandes egna ansatser att sörja för sig själva.
De neddragande följderna av föreställningen om en för alla
trygg statsförsörjning komma säkerligen icke att inställa sig
i den nu arbetande generationens tid, men när den ungdom,
som nu växer upp, en gång går mot ålderdomen, är det fara
värt, att verkningarna komma att skönjas.”
Gustafs socken i Dalarne, där byn Rasjön ligger vid sjön,
som den uppkallats efter, är en småfolksbygd, och fast Gustaf
Anderssons gård inte håller mer än 40 tunnland och föder
ett par hästar och ett tiotal kor, hör den till de större i
trakten. Storfolket håller till i Stora Skedvi, och Rasjön var från
början bara en fäbodvall vid sockengränsen. Men man har
skött sina jordbitar med förstånd. Det senare har varit minst
lika väl tillgodosett i Gustafs som i Stora Skedvi, och på
uthålligheten har det inte heller varit något fel. Gustaf
Anderssons far, som är häradsdomare, sitter troget i rätten trots
sina 83 år, och man vill inte mista honom där, så länga
krafterna stå bi, ty det är en särskild auktoritet med honom. Det
kom man snart underfund med hos sonen också, och redan
innan han för snart tjugo år sedan utsågs till riksdagsman, hade
man länge haft sina ögon på honom och betrott honom de
uppdrag, som funnos att tillgå. Sedan många år är han
ordförande i kommunalfullmäktige och å stämma. Ganska tidigt hade
man insett hans kloka omdöme och säkra handlag, funnit, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
