Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Tidskrift kämpade hårt för de militära kraven och hörde till
dem, vilka ansåge det lilla, som militärt skilde dem från den
liberala regeringens, avgöra liv och död för gamla Sverige.
Fast han hade starka tyska sympatier och delade den i hans
kretsar gängse uppfattningen, att den stora faran hotade från
Ryssland, tog han emellertid bestämt avstånd från
aktivisternas strävan att draga in oss i kriget på Tysklands sida och
ansåg neutraliteten vara det enda riktiga för oss. Efter kriget
deltog han i debatten om Folkförbundet, mot vilket han hade
sina betänkligheter, och när det under de lugna åren på
1920-talet blev fråga om att i Sverige som andra länder inskränka
de militära rustningarna, stod han som högern i det hela emot.
Det försvar vi hade var inte mer än som behövdes under alla
förhållanden. När det fram på 1930-talet åter började bli
oroligt i världen och kravet på ett starkare försvar vann
allmän anslutning, var han, som högerns talesman, för ett ännu
starkare och håller sig i samma egenskap även nu en
hästlängd före den övriga menigheten, som nog aldrig hinner fatt
honom. Ty hur mycket som än göres, kommer det i försvaret
som i annat alltid att vara mer ogjort, som då ter sig
angelägnare än något annat.
Som ledare för det största borgerliga partiet, som också har
mest otalt med den socialdemokratiska regeringen, har Bagge
ansett sig kallad att hugga in, så ofta han kunnat. Det har
därvid icke bekymrat honom, om han fått bara sitt eget parti
med sig. Då Folkpartiet följt sin egen kurs, har detta
inträffat alltemellanåt. Han har dock icke samlat sina krafter
till någon stor aktion för egen del, vartill det väl icke heller
funnits tillfälle, utan nöjt sig med lättare stötar, som han i
stället satt in så många fler. Om hans strategiska och taktiska
gåvor är det för tidigt att döma. Men stridbar är han och spar
sig gör han inte. Ej heller inskränker han sig till att kritisera
och fördöma, utan kommer gärna med positiva förslag till hur
han vill ha det. Hans patos är omisskännligt, talet akademiskt
polerat, men med stark polemisk skärpa. De, som frånkänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
