Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Birger Ekeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
lätta processreformens genomförande i hovrätterna. Om också
betingelserna för muntlighetens fulla tillämpning i
hovrättsprocessen för närvarande saknas, har erfarenheten visat, att
man med god vilja redan nu kan komma ett gott stycke på väg.
I en minnesruna över sin företrädare i ämbetet som president
i Svea hovrätt, Erik Marks von Würtemberg, framhöll han den
frihet från formalism, som utmärkte denne i hans dömande
verksamhet liksom i allt hans handlande, den grundlighet,
saklighet och levande rättfärdighetskänsla, varmed han strävade
att tränga till botten i varje mål och nå fram till en lösning, som
ej blott framstod såsom teoretiskt riktig utan även såsom
lycklig ur praktiska och mänskliga synpunkter, samt prisade hans
domsmotiveringar för den upphöjda och fria syn på domarens
uppgift, varom de vittnade. Detta är också omdömet om
Ekebergs. Även för honom står det som en given sak, att domaren
skall söka tränga till botten av varje mål för att finna en
lösning, som tillfredsställer inte bara formellt juridiska utan även
reellt mänskliga krav. Det kan inte ha varit någon lätt sak att
vinna gehör därför i en av allsköns formalism så genompyrd
institution som Svea hovrätt. Efter vad det sports —
själv inlåter han sig givetvis ej på detta grannlaga
ämne — skall Ekeberg ha haft bättre framgång därmed
än sina företrädare, om det nu beror på bättre handlag
eller att tiden kommit honom kraftigare till hjälp. Av alla
ålderdomliga svenska ämbetsverk har intet varit mera förbenat
än K. M:ts och Rikets Svea Hovrätt. Ända till för inte så länge
sedan rekryterades den liksom rangregementena väsentligen
med folk från de gamla adelssläkterna eller med dem
någorlunda jämställda ämbetsmannafamiljer. Traditionerna ha varit
heliga och det minutiösa iakttagandet av fäderneärvda former
har gällt som det säkraste, om också icke enda kännemärket på
en rätt domare och utgjort ett oeftergivligt villkor för
befordran. Den, som kliekat i iakttagande av någon bland de
tusen riterna, har inte varit många vitten värd, om han också
dömt aldrig så rätt. Det vill starka krafter till för att bryta
en sådan tradition. Det går inte på vare sig en eller två presi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
