- Project Runeberg -  Banbrytare, hövdingar, tyranner /
218

(1939) [MARC] Author: Valfrid Spångberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Arthur Engberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lighetsdrift, känslor av helgd,
andakt och vördnad inför det
outgrundliga. Här spörjes icke
efter vetenskaplig hållbarhet
och logiskt sammanhang. Här
ställas frågor av ett helt annat
slag, frågor, som ibland skälva
av ångest, ibland viskas som
böner. Här får aningen vingar.
Här formas icke begrepp. Här
bli ord eländiga skiljemynt.
Språket blir stumt och går
fram på kryckor. Att
rationalisera och i begrepp infånge
Arthur Engberg i naturens sköte. denna tillvaro, som har det

omedelbart upplevdas karaktär,
är meningslöst. Det blir död, stel och ökentom skolastik.”

Här föreligger åtminstone skenbart en motsättning, som det
faller sig lättast att förklara genom en mellanliggande
omvändelse. Fritänkaren har blivit religiös, förnuftsdyrkaren
mystiker. Det räcker inte med att hänvisa till skillnaden mellan det
dunkel, han fördömde som reaktionens bundsförvant, och den
vördnad inför det outgrundliga, som han varnade för att söka
infånga i begrepp. Om de tu också inte äro ett, så äro de i
alla fall ganska” nära släkt, och det skulle inte ha kunnat
hända honom att på en gång fördöma det ena och gilla det
andra. Men någon omvändelse har icke skett. Engberg är med

all säkerhet densamme nu som för tio år sedan, samma
fritänkare, samma förnuftsdyrkare, när den tanken griper honom.
Han skulle kunna hylla förnuftet lika glödande nu som då, och
han skulle ha kunnat hänföras av det vetenskapligt oåtkomliga
lika starkt då som nu. Han är lika intagen av dunklet som av
klarheten och har förmodligen alltid varit det. Men inte på en
gång. När han fördjupar sig i det ena, saknar han alldeles
sinne för det andra. Därav förklaras den glödande intensitet
han kan utveckla. Litet var kan väl sätta värde på dagsljus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 26 22:38:05 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/banbrytare/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free