Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Arthur Engberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
utan att därför vara okänslig för skymningens tjusning. Men
Engberg erkänner bara det, som just då fängslar honom.
Det är hans stora gåva att kunna helt gå upp i, vad han
för tillfället ägnar sitt intresse och då se bort från allt annat.
Det ger skärpa och kraft. Det ger stil och behag. Men det
frestar på att hålla ihop det hela i en personlig enhet. I
världens ögon ter sig nog Engberg ganska mångfaldig. Men det
utesluter inte, att enheten finns, och att han själv inte vet av
någon splittring och några motsättningar. När allt kommer
omkring, är det kanske hans starka vitalitet, som både spränger
och håller ihop honom. Han åberopar Apollons råd i
Bacchylides’ ode till olympiasegraren Hieron. ”Var from och fröjda
dig åt livets skänk.” D. v. s. var förvissad om de goda
makternas slutliga seger och bidrag därtill själv, vad du förmår;
tag vara på livet och kom ihåg, att du icke en gång till får
pressa dess druva! Tjänandet av idén och glädjen över livet
äro två sidor av samma sak, Det, som skiljer kulturmänniskan
från barbaren, är ej minst gåvan att göra glädjen till ett uttryck
för allt ens verk, trotsa ödet i stället för att som barbaren böja
sig därunder i skräck och vanvett. Den livsåskådning han
företrätt och alla skenbara avvikelser till trots förmodligen
alltjämt företräder är, som han själv en gång angivit den, en
sammansyn av den vetenskapliga sanningstörsten, humaniteten
och rättvisan i anknyttning till det liv, där vars och ens frihet
är villkoret för alla andras, där människornas exploatering av
varandra är omöjliggjord, och där klassamhällets historia alltså
har nått sitt slut. Det religiösa inslaget saknades, därför att han
just då, när han avgav denna trosbekännelse, väl inte hade
någon förnimmelse därav. Men det hör likafullt med och gjorde
det förvisso även då, fast det ej i det ögonblicket stod för
honom.
Som ecklesiastikminister har han först och främst tagit sikte
på skolan, den högre såväl som den lägre, särskilt den senare,
som betyder allra mest, därför att den är för alla och för de
flesta den enda. På hans förslag har den sjuåriga
folkskolan gjorts obligatorisk över hela landet. Det knotades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
