Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Olof Kinberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
av sinnesundersökning före domen minskar antalet sinnessjuka
i fängelserna. Uppdelningen på vårdanstalter av olika slag
tillgodoser i sin mån behovet av olika vård efter olika villkor,
unga för sig, alkoholister för sig o. s. v. Till alla dessa
förbättringar har Kinberg på olika sätt medverkat.
Den gängse uppdelningen av människor i tillräkneliga och
otillräkneliga har i Kinberg haft en svuren motståndare. Han
har följt den till källorna och visat dess ohållbarhet, vilken
skepnad den än ikläder sig. Med Luther anser han talet om
den ”fria viljan” för ett meningslöst ”prassel med
stavelser”. Om en brottsling skall behandlas som ”tillräknelig”
eller icke är en praktisk fråga. Skälen till att sinnessjuka
icke böra straffas kunna sammanfattas så, att deras psykiska
hälsotillstånd i regel försämras genom straffet, medan den
medicinska behandlingen ger bättre utsikter för återställande
till hälsan och därmed till upphörande av deras farlighet,
större garantier mot upprepad brottslighet, då behandlingen
är till tiden obestämd och brottslingen sålunda icke behöver
återfå sin handlingsfrihet förr än hans farlighet upphört.
Samhällsskyddet får icke vika en tum för brottslingens
intressen. Men allt vad som kan, inom samhällsskyddets ram,
göras för att förbättra brottslingens fysiska och psykiska
möjligheter bör göras. Den fysiska vården i form av hygieniska
krav på kost, tillfälle till kroppsrörelse 1 det fria, ljus och
luft ete. kan omöjligt tillfredsställa nutida anspråk. Varje
nyintagen fånge bör underkastas en ingående medicinsk
undersökning och beredas däremot svarande behandling. Dåliga
böjelser kunna icke pratas bort med lektioner i moral, utan
det gäller i stället att söka utveckla de positiva, socialt
värdefulla anlag som finnas. Arbetet och yrkesträningen bör
avpassas efter fångens förutsättningar och med hänsyn till den
blivande miljön, som bör sökas, där största utsikterna finnas
för den frigivnes införlivande med sambhället.
I många, kanske de flesta fall har brottet sin grund i
psykiska brister. Sinnessjukdomar och själslig abnormitet av olika
slag förekomma mångfalt oftare bland kriminella än bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
