Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Olof Kinberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
handling av sinnessjuka. Den lagstadgade undersökningen av
åtalade är alltför begränsad, och fast domstolarna i stigande
utsträckning begagna sin rätt att påbjuda undersökning även
i andra fall, täcker det inte behovet. Ingen har skarpare och
uthålligare än Kinberg påtalat de brister, som funnits och i
stor utsträckning fortfarande finnas.
I sitt 1908 utgivna arbete om ” Brottslighet och
sinnessjukdom ” krävde Kinberg betryggande garantier för upptäckt av
sinnessjukdom eller psykisk abnormitet hos tilltalade och
angav, hur det skulle kunna ske, samt dokumenterade och
påtalade bristerna i det rättsliga förfaringssättet i detta
avseende. Av Georg Schuldheis” tio år förut offentliggjorda
undersökning hade framgått, att 1865—1894 minst 1.702 psykiskt
abnorma eller sinnessjuka personer dömts utan att sakkunnigt
utlåtande inhämtats, och att förhållandena icke förbättrats
under periodens senare år. Kinberg visade nu efter ingående
undersökning, att de fortfarande voro lika eländiga och
anknöt därtill en översikt över lagbestämmelser och praktiska
åtgärder rörande kriminella sinnessjuka i andra länder samt
ett genomtänkt program för den svenska kriminalvården.
Detta har sedan i huvuddrag legat till grund för hans
strävanden. Jämfört med vad han avsett är det väl inte så mycket
som uppnåtts. I sitt arbete ’Aktuella kriminalitetsproblem”,
som utkom 1930 och som tillsammans med den
kriminalpsykologiska studien ”Varför bli människor brottsliga” utgör en
sammanfattning av de erfarenheter han gjort vid sina
undersökningar om brottslighetens orsaker och botemedel,
konstaterade han, att ”Sverige varit föga känsligt för kraven på
studium av brottslingar och på deras individualiserande
behandling, ehuru dessa problem under senare decennier i hög grad
sysselsatt flertalet övriga kulturländer”. Men jämfört med
tillståndet för trettio år sedan är förbättringen ansenlig.
Fångarna behandlas i allmänhet humanare, om också
individuellt lika summariskt som förut. Inrättandet av
sinnessjukavdelningar på de större fängelserna har där öppnat
möjligheter till vård i särskilt trängande fall. Det utsträckta bruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
