Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Gustav Rosén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
mångt och mycket hade han styrt och ställt ganska enväldigt
under åtskilliga år. Det var nog en och annan av hans
politiska vederdelomän, som strax efter utnämningen yppade
tvivel om, huruvida politikern Rosén skulle kunna helt
omvandlas till den opartiske länsfader, som ju är idealet. Men
tvivlet kom på skam. På sin sextioårsdag häromåret hyllades
han från alla läger, även av dem, som en gång varit hans
argaste motståndare. Man brukar tala om klockarfar, som skall
allting bestyra, och just en sådan klockarfar har Rosén i
många år varit för Västerbotten. Överallt har han räckt till.
Det torde knappast finnas någon landshövding i riket, som
genom ständiga resor, sammanträden och överläggningar snart
sagt i varenda vrå av sitt län stått i så intim kontakt med
länets innebyggare, stora och små, fattiga och rika, som
landshövding Rosén. När de hårda tiderna satte in som värst,
var det han, som lyckades vinna gehör för Västerbottens
berättigade krav hos höga vederbörande. Och de västerbottniska
kommunerna skulle ha stått sig ganska slätt, om de inte haft
landshövdingen att lita till, när det gällt att utverka anslag
till vägbyggen och jordförbättringar eller att bringa andra
handtag åt småbrukare, hantverkare och övriga, som varit i
behov av hjälp.
En journalist, som följt honom på en tjänsteresa, har
berättat om, huru han fann utvägar. En kolonist hade begärt
anslag för svinavel, och det är landshövdingen ytterst
intresserad av. Inte skall väl Västerbottensbönderna i all
evighet behöva köpa sina griskultingar från Skåne! En
småbrukare vill ha hjälp med anläggande av en liten hönsfarm, några
ha redan fått för samma ändamål. Anläggningarna avsynas,
kritiseras eller berömmas, och landshövdingen diskuterar med
tydlig sakkunskap de bästa uppfödnings- och
bokföringsmetoderna och fastslår, att en västerbottenshöna skall ge minst sju
kronor i avkastning pr år, om hon skall skonas från grytan. Vid
ett par mönstergårdar stannar man, för att landshövdingen
skall få tillfälle att visa, vilka hart när obegränsade
möjligheter det ges för lönande rationellt jordbruk i dessa av fåvitska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
