Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Karl Schlyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Ekebergs ordförandeskap utreder förmögenhetsbrotten i
strafflagens speciella del.
Medan förarbetena till processreformen pågått i över ett
kvarts sekel och under tiden avkastat blott en och annan reform,
under det alla större principfrågor uppskjutits till den
allmänna revisionen av rättegångsbalken, varom nu äntligen
förslag föreligger, har arbetet på strafflagsreformen särskilt tack
vare Schlyter resolut slagit in på de partiella reformernas väg
och tagit upp centrala problem till successiv lösning, sedan
tidigare planer på en helt ny strafflag i ett stycke uppgivits.
Erfarenheten har bekräftat de små — huvudsakligen formella
— olägenheterna och de stora fördelarna av att ta en bit i
sänder och, som Schlyter säger, ”låta vår egen generation draga
nytta av reformarbetet, vilket på detta sätt också får avsätta
sina frukter, innan de bli övermogna och ruttna bort”. Att ha
brutit isen därvidlag är en gärning, som man bör hålla honom
räkning för. Det har inte gått av sig självt. Annars ha nog
processreformerna mött det starkaste motståndet. Den fria
rättegången fann han på 1915 som kompensation för summa
revisibilis och fick Hasselrot att lova förslag samt utarbetade
själv det första utkastet. Häradsrättsreformerna, särskilt
vikariatsystemets avskaffande, ha genomdrivits mot starka
juristmajoriteter och ådragit honom evig onåd hos
häradshövdingarna. Lagfarts- och inteckningsreformerna mötte mäktigt
motstånd. Ombildningen av tryckfrihetsjuryn, som är hans
personliga uppfinning liksom den därmed förknippade
koncentrerade, muntliga tryckfrihetsprocessen, skedde inte heller
utan strid. Och hovrätten för Övre Norrland grumlade
årslångt vänskapen med en högt värderad mäktig juristvän,
säger han, men banade väg för vad som varit en hjärtesak för
honom sedan hans första hovrättstid: hovrättsreformen.
En brinnande nitälskan för rätt och skäligt och en frisk
oförvägenhet att ta itu med vad han funnit vrångt utan att väja
för smått eller stort har varit hans styrka. Först och sist har
han haft le courage de son opinion. I samband med den
allmänna utsträckningen 1923 av kvinnors tillträde till statstjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
