Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Torgny Segerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
hade blivit överkörd av en bil, och då han några ögonblick
innan han dog vaknat upp till medvetande, hade han själv tagit
på sig skulden till olyckan: det var mitt fel. ”Det var det
ungas frikostighet som man såg en glimt av. Ungdomen har
livets kraft i fullare mått än de äldre. Den känner sig ha råd
att slösa. Den kan kosta på sig att vara generös. Den processar
icke gnidigt om varje sågspån i rättigheternas isdös. Isstyckena
äro visst både vackra och nyttiga. De hindra förruttnelsen att
taga överhand i våra samhällen. De kunna vara en fröjd för
ögat i sin blåvita genomskinlighet. Men människorna fråga
långt mer efter sågspånen, i vilken de ligga inbäddade, än efter
isstyckena själva. Och förmer än de äro dock sjöns solbelysta
fria vågor”.
Kulturellt såg han klart och säkert, så långt det fanns
något att se på hans domäner. Politiskt rörde han sig däremot
länge famlande, när det gällde företeelser på nära håll, fast
han även där med sin polemiska bravur gjorde sig
journalistiskt lysande. Hans omdömen om svenska politiker och deras
arbete voro stundom högst schablonmässiga och inbragte honom
ett bifall från knubben, som knappast kan ha glatt honom. Hans
vakt om friheten som livets linje och de starka
personligheternas behov av obegränsat svängrum för sin styrka, om den
skulle bli till full båtnad för land och folk, förledde honom
att se ned på statsverksamheten och dess utövare i regering och
riksdag som i bästa fall betydelselösa pratmakare i jämförelse
med handlingens folk i konst, vetenskap, teknik, finans,
handel, industri och annat produktivt arbete, samt betrakta
arbetarrörelsen och dess organisationer som osunda produkter av
massuggestion. Han gick ända därhän att leka med den på en
helt annan massuggestion uppbyggda fascismen som en
visserligen äventyrlig, men dock för en tid mindre skrämmande
företeelse än arbetarrörelsen, som med sitt självsvåld hotade
att göra samhället obeboeligt.
Den fascistiska flodvågens utbredning över Mellaneuropa
och framträngande mot norr till vår omedelbara närhet med
en våldsamhet, som hotade att ödelägga allt kulturliv i dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
