Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Torgny Segerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
Det dröjde en tid, innan han blev varm i kläderna, men rätt
snart började man finna, att Handelstidningens nye redaktör
var inte bara lärd, som man kunde vänta av en professor, utan
också publicist och konstnär samt först och sist en
personlighet. Det första man fäste sig vid var publicisten. Krigets
sensationer hade givit tidningarna stora rubriker och stora
upplagor, men det kulturella var på väg att drunkna i
löpgravarna. Handelstidningen hade sökt upprätthålla sina gamla goda
traditioner, men hade måst följa med sin tid och ge konungen
för dagen, vad konungen tillhörde. Segerstedt ville ge det
aktuella en motvikt genom att så mycket starkare framhäva det
kulturella och gjorde tidningens första textsida till en
”kultursida” med bidrag från vetenskapsmän och författare, som i
andra tidningar fingo nöja sig med en mera undanskymd plats.
Det var att gå emot strömmen, som anvisar denna sida till
anslagstavla för, vad som hänt och som alla äro nyfikna på.
Men det gick bra och ledde förmodligen till, att fler än som
annars skulle ha gjort det, togo del av det, som skrevs. Så långt
möjligt var, anknöts det till aktualiteterna, som för övrigt
tillhandahöllos i full ranson.
Den första kulturmedarbetaren var Segerstedt själv. Hans
meditationer över livet med dess dagrar och skuggor, vidder
och gränser, som det tedde sig för en filosof med sinne för det
stora i det lilla, voro en mästares verk. Den abstrakta
akademiska stilen hade avlösts av en livfull konkret framställning,
som skarpt skilde sig från den i ledarespalterna vanliga och
gjort honom till en nydanare av språket i svensk journalistik
jämförlig med Strindberg i litteraturen. Vetenskapsmannen
hade blivit journalist och omsatte sitt vetande i konst, en
bitande satirisk konst med oförbehållsam uppskattning av det
äkta, det unga och det friska. ”Då och då spelar en
egendomlig reflex på den livets grumliga ström, som
flyter fram genom tidningarnas spalter”, skrev han en
gång. ”Den glimtar och är borta igen. Vattnet rinner
där åter smutsgult, och på vågorna simma all livets bråte
och avskräde ut mot förintelsens hav”. En cyklande pojke
IT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
