Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Torgny Segerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
han ofta givit uttryck å förhoppningar, som varit allt för
sangviniska för att stå sig, och intet har hittills rubbat hans ljusa
tro på, att dag skall följa nå natt. ”Veten I alla’’, skrev han
nyligen, ”som känna mörkrets väldiga börda, som vacklen
under hopplöshetens tyngd, så sant som sol och ljus vända åter,
skall en ny vår bryta in även för mänskligheten. Livet kan icke
dräpas. Snart växer ånyo solens makt. Mardrömmen skall
förflyktiga. Striden kan icke sluta på mer än ett sätt”. Det är
väl ett underligt tal av en pessimist. Liksom följande av en
okristen : ”Visst lyckades våldet till sist dräpa barnet (som
Herodes sökte förgäves). Det skedde dock först, när det verk
var fullbordat, de tankar uttalade, som våldet aldrig kan rå
på, aldrig bliva herre över. Nazaréen är en i den skara, som
Nietzsche nämner ’der Hochzug der Menschheit”. Han är den
störste ”. Till skaran hörde var och en, som haft det rätta för
ögonen och icke svikit. Särskilt tänkte han på de tusen och
åter tusen, som gått det godas ärenden 1 obemärkthet och
tystnad, som stupat och gått under i striden för vad de känt vara
rätt utan stöd av någon allmän uppmärksamhet. I dessa
tusen sinom tusen okända såg han mänsklighetens stora tillgång.
Det personliga är det högsta i Segerstedts politik liksom i
hans filosofi, och det högsta personliga är modet, tapperheten,
uthålligheten ”to the bitter end”, som ger andra fästen och
krafter att ta vid och föra striden till seger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
