Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Per Edvin Sköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
men fick annat att beställa och kom aldrig dit. Under några
år i mitten av 1920-talet ägnade han sig åt författeri av olika
slag, dels skönlitterärt, dels allmänt medborgerligt, dels
politiskt: en roman om ”Den siste av Jeppesläkten”, en handbok
om deklaration och en annan om kommunalkunskap samt flera
jordbrukspolitiska uppsatser.
Hur mångsidiga hans intressen än varit, har jordbruket stått
i centrum. Vid sidan av sina övriga bestyr har han i många
år själv idkat jordbruk, hans beläsenhet på området är betydlig
och hans kännedom om jordbruksförhållanden både vidsträckt
och ingående. När han 1932 blev jordbruksminister, hade han
bakom sig även ett par år som statssekreterare i
jordbruksdepartementet, nämligen under ministärerna Branting och
Sandler 1924—26, och hade länge intagit en stadgad ställning
som sitt partis expert i jordbruksfrågor. Den genomgripande
omläggning av partiets jordbruksprogram, som genomfördes
1928, var hans verk, och det ännu mer uppseendeväckande
omslag, som inträffade under hans första år som
jordbruksminister, då partiet gick in för det jordbruksstöd, som det
dittills motsatt sig, skulle nog inte heller ha kommit till stånd
utan honom.
Han visade sig därvid i sin politik liksom i annat vara en
rörlig man, som inte drar sig för att ändra kurs, när han
finner det påkallat, även om han dittills hållit aldrig så hårt på
den förra och motsatta. Det var krisen, som framtvang
ändringen, men krisen hade stått på länge, när omslaget skedde, utan
att man dittills brytt sig om den. Den hade visserligen skärpts,
men varit skarp nog även förut. Det var således inte krisen,
som allena gjorde slag i saken, utan politiken var också med
på ett hörn. Den hade stått i vägen, så länge man ännu ej hade
valen bakom sig och uppgörelsen med Bondeförbundet inom
räckhåll. Först sedan man var Ekman-regeringen och dess
fortsättning definitivt kvitt och hade majoriteten i säkert sikte,
fick krisen komma till tals. Dittills hade statshjälpen till
jordbruket varit ”trolleri och vidskepelse”. Nu blev den en
bjudande nödvändighet. ”Utan en reglering i viss mån av jordbru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
