Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Per Edvin Sköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
kets produktion och avsättning’’, hette det då, ’’skulle
jordbrukskrisen komma att bli permanent och framtvinga en
avfolkning av jordbruket i hastigt tempo, en utveckling, som
utgjorde ett allvarligt hot mot lönearbetarens levnadsstandard. ”
En dylik försämring skulle helt naturligt drabba de breda
folklagren överhuvud och icke minst de mindre jordbrukarna.
Lönearbetaren hade intresse av att hålla uppe
jordbrukarbefolkningens standard, liksom även bönderna berodde av, att
lönearbetarnas köpkraft vidmakthölles. Därför komme med all
sannolikhet den närmaste framtidens folkliga politik i vårt land
att gå i samarbetets tecken, samarbetet mellan arbetare och
bönder. Utvecklingen komme att gå fram över höjder och dalar,
men dess riktning var given. Sveriges arbetare borde
målmedvetet inrikta sig härför och vidhålla sin linje, att arbetarnöd är
bondenöd och tvärtom, och icke låta locka sig härifrån av
tillfälliga kastningar i den politiska vinden.
Det var så sant, som det sagts, men det hade varit lika sant
ett år förut, då ministären Ekman under Skölds och
socialdemokraternas motstånd inledde den stödpolitik åt jordbruket,
som socialdemokraterna sedan i regeringsställning fortsatte och
utvidgade. I majoritet med Bondeförbundet var det ingen
konst längre att få igenom vad som behövdes och efter den
utvidgning av arbetarstödet, som därmed förknippades, var det
inte heller någon risk för, att arbetarna skulle känna sig
uppoffrade för jordbrukarna. Men politik är inte bara konsten att
komma fram, utan förutsätter också, att man har något att
komma med. Sköld hade famnen full och knusslade inte på
håvorna. Det ligger inte för honom, och det stora jordbruket blev
minst lika bra tillgodosett som det lilla. Många tyckte bättre.
Det kom sig väl därav, att det senare var mera svårhulpet. Att
det stod hans hjärta närmast är självfallet. Särskilt gladde
han sig åt de arbetarsmåbruk han fick till stånd och skildrade
vid ett tillfälle sina intryck från ett ställe han besökt.
”Innehavaren var en skogsarbetare i sina bästa år, gift och med ett
par barn i skolåldern. Hittills hade han haft skogsarbete på
vintern och fått gå arbetslös under sommaren, då han till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
