Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Östen Undén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
nen i Genève om pakten och sanktionerna, anmärkte en engelsk
tidning, att ”Sveriges folkförbundssoldat, som på sitt
utomordentligt lugna sätt är en av de mest imponerande
medlemmarna av rådet, gjort sig känd för den ihärdighet, med vilken
han håller fast vid grundsatser, som han anser riktiga.”
Tidningen erinrade om den stora krisen 1926, då Undén också stod
i skottlinjen. Briand och Austen Chamberlain hade lovat ett
par stater av mellanstorlek, att de skulle få ständiga platser i
rådet samtidigt som Tyskland inträdde, men de hade gjort upp
räkningen utan Undén, som då var svensk utrikesminister och
medlem av rådet. Då rådets beslut måste vara enhälligt, kunde
det icke komma till stånd utan Sveriges medverkan. Och Undén
sade nej utan att låta sig rubba av några påtryckningar vare
sig utifrån eller hemifrån. Därmed räddade han
Folkförbundet från den förskjutning i maktbalansen mellan rådet och
församlingen, som skulle ha uppstått, om planen gått igenom, som
den då förelåg. Då Folkförbundsförsamlingen sammanträdde
på hösten, enades man om en lösning, som på annat sätt
tillgodosåg församlingens intressen.
Även i en annan konflikt hävdade han med samma oryggliga
fasthet, vad han ansåg riktigt. England och Turkiet hade
överenskommit att hänskjuta frågan om Iraks norra gräns — d.v.s.
huruvida vilajetet Mosul skulle tillhöra Turkiet eller Irak
under brittiskt mandat till förbundsrådets avgörande. Rådet
sökte först reglera frågan genom medling och uppdrog den åt
en underkommitté med Undén som ordförande. I stället för att
gå Englands ärenden föreslog Undén en kompromiss, som gick
ut på delning av det omstridda territoriet. Då parterna inte
kunde enas därom, måste rådet avdöma tvisten. En
undersökningskommission till ort och ställe föreslog, att området skulle
tilldömas England, om det åtog sig mandat över Irak under
ytterligare tjugofem år. Turkiet hotade att icke underkasta sig
rådets beslut, om det gick Turkiet emot, och avgörandet
hängde på Undéns utslagsröst. Då han ansåg, att det skulle
undergräva förbundets ställning, om en stat genom att hota trotsa
dess beslut kunde påverka detsamma, biträdde han förslaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
