Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Östen Undén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
I Sverige yrades på sina håll om att saken kunde draga in
oss i krig med Ryssland som var Turkiets bundsförvant, men
den slutade i stället med ett vänskapsfördrag mellan England
och Turkiet på grundval av förbundsrådets avgörande. Samma
fasthet och obundenhet av obehöriga inflytelser har han
ådagalagt i det arbete han utfört som juridisk sakkunnig i ett
flertal internationella kommittéer och som skiljedomare eller
förlikningsman i många mellanfolkliga tvister.
Mindre uppmärksammat, men inte mindre maktpåliggande
har det arbete varit, som han nedlagt på sina uppgifter
härhemma som universitetslärare och statsråd. Som konsultativ
medlem av regeringen under ett par av de reformrikaste och
arbetsdrygaste skedena i Sveriges senare historia, ministären
Edén 1917—20 och ministären Hansson 1932—36, har han haft
på sin lott att svara för den lagtekniska hållningen av det
väldiga lagstiftningsarbete, som då utförts, och med det livliga
intresse, som besjälat honom för själva sakerna, kan man vara
förvissad om att han icke inskränkt sig till formalia. Det har
sagts, att ingen regering förut ’ägt en mera arbetsam, kunnig
och mångsidig konsult än Östen Undén”, och det är kanske
sant, om än Bror Petrén, som innehade samma befattning i den
andra ministären Staaff och delade bördan med Undén i
ministären Edén, var honom likvärdig. Som avtals- och
folkrättsexpert har han varit en ovärderlig tillgång vid
handläggningen av alla de ärenden, som påkallat särskilda insikter i
dessa ämnen, och de ha varit talrika. Under en lång följd av år var
han folkrättssakkunnig i utrikesdepartementet. Sedan 1933 är
han medlem av första kammaren, där hans inlägg i de stora
frågorna höra till dem, som man lyssnar till med särskild
uppmärksamhet. Det har undrats över, att hans kraft icke förr
tagits i bruk för riksdagsarbetet, men det förklaras väl av, att
han varit så upptagen av allt annat, som krävts av honom, att
han icke ansett sig hinna med mer.
Den ganska enhälliga uppskattning, som numera ägnas
honom, har icke alltid kommit honom till del. Som Brantings
medarbetare, justitieminister i den första socialdemokratiska
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
